Aftonbladet – 21 februari 1839, sida 2

RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — I förrgår skedde af tvenne serskilda tull tjenstemän husvisitation hos tvenne skräddare hvarvid åtskilliga ostämplade varor men dervic äfven flere redan tillskurne och af främmande personer inlemnade stycken blifvit tagne. De är i sanning ett långt drifvet tjenstenit. Ma kan numera icke köpa kläde till en rock ho en kramhandlare och lemna det till skräddarn utan att det kan blifva beslagares rof; ty kram. handlaren kan naturligtvis icke lemna tullstäm peln till hvar och en, åt hvilken han säljer a stycket. — Sistlidne gårdag förevar i Stadens Käm. nersrätt ett tjufnadsmål, som tillika gaf anledning till en invändning i rättegången, af nog egen be. skaffenhet. En Handlande från Nyköping, Hr Ö holm, hade sistlidne höst en dag anländt hit frår nämnde stad med ett ångfartyg. Vid landstigninger bade han öfverenskommit med uppasserskan Öhman; fartyget, att följa med honom till hans logis, antin gen för att bära några saker eller i något annat ä rende. En stund efteråt, och sedan hon åter gått saknade Hr Ö. sin plånbok, med inneliggande 404 R:dr B:ko, tvenne guldringar med karniolstenar och en guldurnyckel. Detta gaf, vid närmare ceflerspa. ning, anledning att arrestera Ohman, hvilken äfver tillförne varit straffad tvenne gånger för stöld, ock bon har sedan suttit häktad. Vid sakens företagande i går var handlanden Ö icke sjelf tillstädes, utan hade fullmäktig. Öhman som är 24 år gammal, och af ett friskt och lifligt utseende, samt serdeles käck i uppförandet, nekade oförsynt till stölden, oaktadt något pongar jemte urnyckeln hos henne anträffats, och påstod, angående åtkomsten af penningarna, att Hr Ö hade under vägen på ångfartyget fattat ett sådant tycke för hennes person, att han af den anledningen önskat göra hennes närmare bekantskap och derföre bedt henne följa honom hem, hvarvid han skuile hafva med varm hand gjort henne en present af 4435 Rdr riksgälds. Urnyckeln hade hon, efter sitt föregifvande, hittat på Riddarholmen, men om guldringarna och plånboken, samt de öfriga penningarna, hade kon ingen kännedom. Derjemte gjorde hon invändning emot sakens utförande genom ombud å kärande sidan, af det skäl, som hon yttrade, att hon med den herrn icke haft något att skaffa, uan yrkade, att Hr Ö. skulle inställa sig i egen person, då hon ej tviflade, att han skulle erkänna, det san verkligen skänkt henne pengarna, äfvensom hon iemställde till -mbudet, com han ej blygdes att vaa advokat i en så beskaffad sal. Målet uppsköts ör kärandens personliga inkallande att hör ras öfver tennes föregifvande; imedlertid utfördes Öhman, nen hade ej väl hunnit ut i förmaket, förr än hon tervände in i rummet, trädde fram och neg för rdföranden och frågade: cVill Herr Layman mig ågot? hvarpå hon likväl fick ett nekande svar och ter utgick. — I Norra förstadens Östra KämnersRätt jar nyligen förevarit ett mål emot flere misstänka personer, som blifvit häktade för innehafvande! f ett antal Ryska Rubel-sedlar, nemligen en enka, id namn E—m, en skomakaregesälls-hustru, vid iamn Rundblad, anklagad för delaktighet i flera tölder. Dessutom var en åkare W—g tillkallad, vilken nyss hade uttagit från korrektionshuset en . d. fästningsfånge, vid namn Lindberg, den han edan skjutsåt Lindberg till Upsala, der Lindberg ymt från honom. Pet tröddes, att sedlarne sistl. öst blifvit stulna från någon nu från staden bortest skeppare, och att Lindberg varit den egentli