Aftonbladet – 20 februari 1839, sida 2

) Man kan anföra exempel af städer med ett halft tusen invånare, der, oaktadt beligenheten varit ganska gynnande för utbytet mellan tvenne landsorter med olika produkter, ingen torghandel kunde uppkomma, emedan stadens borgare ej tilläto någon handel mellan landtmän före klockan 42, d.v.s. innan 40 å 492 sysslolösa personer strukit en rund tid om kring böndernas lass, för att gapa på dem och väcka gräl. Sedan hönderne på hvarjehanda omvägar sökt finna en mötesplats utom staden, och derom längs tvistats tillät magistraten ändtligen en fri handel, och annoncerade bestämda torgdagar; följden har blifvit en ganska liflig omsättning, hvaraf icke så ringa fördel tillfaller staden, och småningom der etablerat en fast ännu alltför ringa transitorörelse.