Aftonbladet – 14 februari 1839, sida 3

lig uppmärksamhet åt galerslafvars och fångars belägenhet, men bekymrar sig icke om en ceremoni inom Judarnes kultus, som, i synnerhet i smärre städer och på landet, kostat månge Judiska gossar lif eller hälsa. Omskärelsen var från början en enkel operation, sådan hon ännu utöfvas af Karaiterne, anhängare af den rena Mosaiska läran. Talmud trefaldigade godtyckligt denna operation. Att hon är farlig, kan inhemtas af operatörens bön, som föregår henne, hvari Guds bjelp anropas, att ingen fara må uppkomma af Milah. Äfven läser man i lagen den föreskrift, att om tvenne gossar dö efter hvarann för samma moder, till följe af omskärelsen, så skall den tredje gossen icke omskäras förr, än han blifvit äldre och starkare. Känner man ej de faror, hvarför en späd gosse är blottställd under en oskicklig försökares händer? Skullle ej regeringen finna det värdigt att åtaga sig desse spädes sak? Eller tror hon sig icke äga rätt att deruti uppträda? Då Dalberg blifvit utnämnd till Storhertig af Frankfurt, utfärdade ham genast en polisförfattning, rörande oiskärelsen, vittnande om djup insigt och den bästa vilja, att befordra Judarnes verkliga gagn. Denna åtgärd förtjenar ett tacksammare erkännande, än om Dalberg ur statskassan aflönt alla landets rabbiner.