Aftonbladet – 14 februari 1839, sida 1

ITIaAUOT, d et SE. VARV DU STOCKHOLM den 14 Februari. Statstidningen innehöll redan i går afton de med kurir anlända underrättelserna om Storthingets öppnande, hvarom Norska tidningarna med dagens post meddela följande detalier: Ceremonien ägde rum sistlidne Lördag den 9:de, hvilket förut på vanligt sätt tillkännagafs af tvenne härolder, som under kavalleri-eskort genomtågade stadens gator. H. M. Konungen, åtföljd af Statsministern Lövenskiold och H. E. Grefve Brahe for kl. 2 e. m. i öppen vagn genom en hai af borgaremilisen och garnisonen till Storthinget, under åskådarnes hurrarop. Grefve Wedel Jarlsberg var af opasslighet hindrad att deltaga i ceremoniem. Statsrådets öfrige ledamöter äfvensom de i Christiania närvarande Svenske Statsråderne jemte autoriteterna samlades i Storthingets kommite-rum, hvarifrån de gingo trapporna uppför in i sessionssalen. Konungen höil derefter på fransyska följande tal, som i Norsk öfversättning upplästes af statsministern: Gode Herrar och Norrske Män! Försynen har uppfyllt Mina önskningar, och med tillfredsställelse ser jag mig i tillfälle att öppna det nu församlade Storthinget. Med denna tillfredsställelse förenar sig den, Jag erfar af att kunna förelägga Eder en på siffror och fakta grundad berättelse om rikets tillstånd, som tillfyllest skildrar vårt stigande välstånd. Vid detta års utgång har ett fjerdedels sekel förflutit efter Norges pånyttfödelse såsom sjelfständigt rike. Huru olikt det närvarande, var icke rikets tillstånd för 23 år sedan! Annu år 48135 väckte finansernas, handelns och kreditens ställning lifliga bekymmer hos fäderneslandets sanna och upplysta vänner. Sedan denna tidpunkt hafva vi öppnat de flesta af de källor, som nu sprida välstånd öfver riket. Det har ej fordrats mera än detta fjerdedels sekel, för att med omkring hälften öka Norges folkmängd, upplifva dess handel, uppmuntra näringsfliten, grundlägga och befästa ett stort antal offentliga inrättningar, med ?, förminska den utländska skulden och så ordna afbetalningarna derå, att den år 1850 skall kunna vara alldeles gulden. Till denna korta teckning kan ännu läggas, att statskassans närvarande disponibla behållning och utestående fordringar kunna fullkomligen betäcka: den återstående delen af hela vår skuld. Dessa förmåner äro följder af yttre fred och inre lugn. Vid Storthingets upplösning den 46 November 1822 yttrade jag: J hafven sett förskräckande exempel af de olyckor, för hvilka en stat kan vara blottställd, hvars representanter icke vägledas af öfvertygelse och sträfvande efter endrägt med den offentliga meningen.a Låtom oss hädanefter aflägsna dylika tvistigheter, lika olycksbringande som stridande mot samfundets sanna väl. Betraktandet af de katastrofer, som under ett halft århundrade skakat Europa, bör förena oss att för den nordiska halföns tvenne folk söka bevara det, som utgör deras nationalitet; det är: den käriek till ordning och den aktning för lagarna, utan hvilken hyarken staters eller ännu mindre individers säkerhet kan bestå. Hvarje makt blifver tyrannisk, när de, som skola utöfva den, icke åtlyda de lagar, som begränsa den. Djupt erkännande den skyddande hand, som så välsignelserikt styrt Norges öden, äro Vi skyldige att, med from och innerlig tacksamhet, nedfalla för den Allgodes thron. Det var denna förtröstan till Försynen, som föranledde Mig att sanktionera den lagstiftning, som öfverlemnar till kommunerne sjelfva att vårda sina inre angelägenheter.