Aftonbladet – 11 februari 1839, sida 2

Article Image
Ms hn AA en viss fatligdom på ider, rekommendera xuett sansadt bruk af tryckfriheten, förmodligen emedan man hört sägas, att sådant nu för tillfället vore en artigare födelsedagspresent, än de samla talesätten vid dylika tillfällen, om ade båda hafvens förening,, aSverges, återställda ära m. m. Vi förhisågo då likväl en sak, hvarom en af våra värda kolleger härstädes i den förflutna veckan erinrat oss, nemligen att uti samma nummer af Carlstads tidning, som meddelar det klena Näsuttrycket, förekommer ett annat lingt intressantare dokument, hvarmed det ogement goda bladets redaktion förmodligen åsyftat att sätta den egentliga kryddan på soirganrättningen. Det är ett förslag till cändring i dtskiiliga tryckfrihetsstadganrden,, hvilket Carlstadspublieisten uttryckligen säger sig icke hafva fått från näset, oeh hvilket man derföre skulle tro. att han snutit ur sin egen näsa, om det icke stode uttryckligen tillkännagifvet, att det kommit med posten från Örebro, frän en aktningsvärd och ganska förmögen man,. Som vi förmoda, att dess innehåll torde roa åtskillige af våra läsare, hvilka ieke prenumerera på Blackan, vilje vi här återgifva det hufvudsakliga af innehållet. Detta börjar med det ganska förståndiga förslaget, att indragningsmukten bör upphöra; en sak, hvari pluraliteten af läsare säkert af hjertans grund instämmer. De öfriga punkterna åter skola förmodligen åsyfta garantier för ett san sadt bruk af tryckfriheten, i författarens mening, och innehålla: Att etidningsredaktör skal! vara pligtig ställa 400 R:dr godkänd borgen för möjliga böter, och dess rätt att vara tidningsredaktör upphöra, der sådan borgen saknas (också icke så serdeles farligt, emedan den punkten 5skulle troligen blifva kinkigast för en Granskare, Axplockare, Stockbolms tidning och några andra af styrelsepressens, stolpar). Vidare: cJuryc, heter det, käger äfven rätt tt döma till mindre ansvar, ån åklagare yrkat. eInsidiösa skrifter af i öfrigt städadt skrifsätt, som å heder och ära gå, men hvilka ej egentligen i kategorien af med ansvar belagde tryckfrihetsförseelser kunna upptagas, såsom Ställningar och förhållanden) m. fl., äger jury, utan jatt derföre hehöfva uppgifva några motiver, med böter från 50 tull 400 Rdr belägga.x aLättsinniga snilletoster, de der väl icke såhädelser mot Högsta Väsendet rimligen kunna bedömas, men hvilka hos den allvarligt tänkande väcka förargelse och hos den stora tanklösa mängden föranleda smak för denna låga genre, såsom. aYttersta domen i Kråkvinkel, m. fl., må af jury, utom böter, raed några dagars fängelse såsom antidot mot kitslighet kunna näpsas.n Otidiga, plumpa skrifter och allegorier, såsom Röda och Marmorerade Boken, m. fl., böra af jury utan krus med fästningsarbete från ett halft tilt två år bestraffas. — Obs. Häremot må dock nåd kunna sökas, såsom varande en brottslighet, mer illasinnad, än skadlig. Man behöfver icke hafva läst detta förslag två gånger, för att inse, det författaren verkligen, såsom Carlstads redaktionen yttrat, måtte vara en ganska förmögen man, isynnerhet på själsförmögenheternas vägnar; atminstone förråder sig i styliseringen en ovanlig skriftställaretalang. Icke ligger han just djupt i juridiken, hvilket man tycker sig kunna skönja deraf, att han finner det möjligt, att en skrift går å heder och ära, utan att kunna upptagas i kategorien af med ansvar belagde tryckfrihetsförseelser. Eljest äro neml. anfall å beder och ära bland de brott, den närvarande tryckfrihetslagen strängast straffar. Afvenså hyser han den öfvertygelsen, att juryn skall kunna döma och tillämpa sjelfva ansvaret, hvarföre vi anse oss skyldige underrätta honom, att en jurys befattI ning endast är att pröfva, huruvida den anklaI gade brutit mot det åberopade lagrummet, men icke att tillämpa straffet, hvilket är domstolens ensak. Men deremot äro vissa andra delar af det lilla arbetet ovärderliga, såsom förslaget, att amed fästningsarbete destraffa okidiga skrifter ; allegorier, i stället för deras författare, är t. ex. en högst genialisk id6, som utan tvifvel kommer att upptagas till närmare skärskådande af nästa riksdags honstitutionsutskott, äfvensom det ligger en utsökt finess och en djup språkkännedom uti ordställningen: nåd må kunna sökas, såsem varande en brottslighet, mera illaI sinnad än skadligs. Vi undra derföre också

11 februari 1839, sida 2

Thumbnail