Aftonbladet – 7 februari 1839, sida 2

heter det gamla, måhända för dess första inrättning passande, men numera föråldrade skråsystemet hade urartat, och som icke utan framgang förde ett lifligt guerillakrig emot kommerskollegii åsigter den tiden. Påföljden af den effekt, denna polemik, likasom åtskilliga, af andra Ooppositionspressens organer: Anmärkaren och Argus, i ljuset framdragna orimligheter i näringslagarna, frambragte, var först ett muvemang vid 4823 års riksdag i afseende på Tullsystemet, och en öfvergång i vissa delar, ifrån importförbud till cskyddstull. Äfven i frågan om den inre näringsfriheten hade tänkesätten då redan, till följd af den gifna väckelsen, uttalat sig så tydligt, att Regeringen, i brist af någon egen proposition, fann sig föranlåten att öfverlemna åt Ständerna att inkomma med en sådan, under medgifvande, att denna skulle blifva behandlad lika med hvad grundlagen stadgar om förändringar i civiloch kriminal-lagen. Ett betänkande utarbetades också af Lagoch Ekonomi-Utskotten, sedan — hufvudsakligen oppositionen — ifrigt yrkat på hushålls-lagstiftningens ordnande ur en mindre kråkvinkelaktig synpunkt. Men i saknad af nödig medverkan från Regeringens organer — ty hvarken Statssekreteraren för finanserna eller Statsråderne gåfvo någon ledning och stöd åt ärendets behandling, genom några i ämnet uttalade hufvud -principer, hvilket Styrelsen framför allt hittills alltid sökt undvika — blef det ingentirg af alltsammans; och i detta skick har det sedermera hufvudsakligen förblifvit under alla de sedermera påföljande femton åren, nästan endast med undantag af den namnkunniga 4834 års kungörelse om landtmannens rättigheter att sälja sina tillverkningar, hvilken kungörelse straxt derefter återtogs. Ja! man har under hela denna långa tid icke en gång sett Styrelsen, genom någon af sina tidningar, göra ett steg att bereda opinionen och undanrödja fördomarna uti denna stora och vigtiga samhälls-angelägenhet; utan allt hvad ifrån dess sida är frambragdt, utgöres af det bekanta förslaget ifrån Kgl. Kommers-Kollegium, med åtföljande reservationer, hvilket varit utförligt recenseradt i detta blad, och hvilket nogsamt visar, huru långt man ännu i denna stund härstädes är hunmen i national-ekonomiens hufvudsatser. Ännu märkvärdigare förekommer detta förhållande, när man besinnar, att det är oppositions-pressen, och hufvudsakligen Aftonbladet, det för sin förmenta fiendtlighet och hätskhet så utskrikna och hatade Aftonbladet, som i detta fall nästan ensamt understödt Regeringen ). Imedlertid har detta långa interimstillstånd, med sin regellöshet, födt af sig en anarki och en ovisshet, som för ganska många af de näringsidkande borgarklasserna i landet medfört ett icke obetydligt lidande, då de, som i vanlig ordning vunnit burskap på sina näringar, dels genom partiella eftergifter åt andra af föreskrifterna för samma rättigheters vinnande, dels genom en ökad tillförsel af utländska slöjdealster, utan en motsvarande frihet i den inrikes handeln, å ena sidan varit i saknad af det skydd, som hade kunnat påräknas om de gamla lagarna blifvit med fortfarande stränghet tillämpade, men likväl, å den andra sidan icke kunnat söka sin ersättning i spekulationer och verksamhet åt andra håll, i brist af en lagstadgad och systematiskt ordnad näringsfribet för alla. För att styrka detta förhållande med exempel, behöfver man icke gå längre tillbaka, än till det märkvärdiga krigstillstånd, som under det sistförflutna och nästföregående åren ägt rum emellan skräddare och klädeskramhandlare här i hufvudstaden; tvänne yrken, hvilka genom sina intressen borde vara på det närmaste förenade, men likväl råkat i öppen fiendskap och sökt skada och förstöra hvarandra, endast i följd af en bristande reglering af förå!drade författningar. Hit hör äfven den kollision, hvilken uppstått mellan de serskilda arterna af tyghandel, d. v. s. emellan ) Detta ohestridliga faktum är ensamt tillräckligt att genomdrifva och vederlägga hela den salarierade pressens och upplösnings-författarens lögnaktiga skrik derom, att oppositionspressen i Sverge ledes af egennyttiga motiver och personlig ilska. Ty hvar och en begriper, utan vidare förklaring, att det icke finnes något ämne, i hvilket en publicist, som endast hade för afsigt alt skada uch motar