Aftonbladet – 6 februari 1839, sida 2

par, då det vanligen plägar vara 300 st. på mark naden. Då jag frägade några Lappar om orsaken om de voro rädda att något ondt skulle dem ve derfaras, fick jag af .ågra förståndiga Lappar dei upplysningen, att ätskillige nybyggare (som vela att Lapparne skulle umdanflytta) utspridt, att -ven skarne voro i antågande att förgöra alla Lappar — Detta har ock haft önskad följd. — Mäånge Lap par (hela hushåll) hafva flyktat dels ät Norrige, del ät norra delarne af Lappmarken. Nybyggarne s detta med glädje och intaga Lapparnes bonings platser. — Den som sett Lapparnes tillstånd, skal troligen åtminstone jag gör det) säga, att om 6( år icke många spår af dem skola finnas.n — Jönköping den 8 Febr. Här i stader sitter för närvarande en person häktad i slotts arresten såsom majestätsförbrytare, och rappor har afgått till Justitierevisionen med förfrågan, hu: ruvida åtalet skall fullföijas. Mayanen heter Ånders Nilsson från Bredaryd och är känd såsom en stor skälm; har förut undergått omkring 420 dagars fängelse, sammanlagdt omkring 70 dagars fängelse vid vatten och bröd och slutligen för 6 å 7 är sedan njuti 40 par spö. Dessa sistnämnda fick han på ett eget knappbändigt sätt för itererad vägran att undergå kyrkoplikt, otidighet mot domaren under rättegången och våldsamhet mot vakten m. m., för hvilka förseelser böterna uppgingo till öfver 300 rdr banko. En extra domare dömde, att dessa böter skulla förvandlas till spö, på det skälet, catt hvarken enkelt fängelse eller vattenoch bröd-straff hade verkat till Anders Nilssons förbättring.. Derefier har han ej varit tilltalad för brott förr än nu, men har i början af vintern varit utan bäde hus och föda, och det berättas, att han sjelf skall uppgifvit afsigten med de utlåtelser, han fällt om Konungen, hafva varit att skaffa sig chusvara öfver vintern, hvilket, som man ser, också lyckats. — Dito af samma dag. En ovanlig art af stöld och lika ovanlig utgång deraf är här ett föremål för samtal i flera sällskapskretsar. För några dagar sedan dog en bondhustru tre fjerdedels mil från staden. Bonden, en förmögen man, förordnade, att liket skulle uppläggas på vindskammaren eller vinden, sedan det var tvättadt m. m. Dagen derpå reste han till staden, men tillsade folket, att de skulle slagta en sugga, som var på gödstigan, och förvara den i en bod, som ligger ett stycke från manbyggningen; men folket, som hört omtalas tjufband i grannskapet, och som blifvit varskodda, ändrade detta förordnande derigenom, att de på af onen ombytte platser för de bägge döda. Omkring kl. 44 samma afton återkom bonden från staden och såg, att några karlar med häst och skrinda skyndade från stället; framkommen på gården, fann han den bod, der suggan skulle förvaras, uppbruten, och vände genast sin häst på vägen efter de nyss bortfarna. Efter en half fjerdingsvägs förtviflad fart fann han något ligga på vägen, som liknade en sugga. cHa ha säger han för sig sjelf, ade bofvarne hafva ej vågat föra min sugga längre! — går utaf och finner — — sin gamla hustru, som tjufvarne, vid misstagets uppäckanda under vägen, icke funnit mödigt att längce behålla. mmse——— LL fa