Aftonbladet – 5 februari 1839, sida 3

2 OO OA MMM SRA SERA SARAS TE UR SAL tas undan, så att det blir mera tid till de stör. re och allmännare frågorna för riksdagen. Der förra af dessa omständigheter, hvilken vi äfver hört nämnas, har sin naturliga grund, dels : konseljernas sammanträdande oftare än hittills och så ofta ärenderna det kräfva, samt att expeditionerna, när de äro färdiga, nu genast underskrifvas, dels deruti att något serslildt arbete nu icke behöfves i och för föredragninigen på Franska spriket, hvilket nu är inskränkt till en summarisk redogörelse öfver målens beskaffenhet, som efteråt uppsättes, för ati öfverskickas till Christiania. — I hvad mån åter detta i och för sig sjelf tillfredsställande förhållande kommer att för nästa riksdag bereda en ljusare utsigt, än förhållandet hitt.lls varit, för ordnandet af ade stora frågorna, blir sannolikt en fråga för sig, emedan det i detta hänseende visserligen äfvån hittills mindre varit til, än förmåga, som brustit. Det sist ankomna numret af Carlstads tidning meddelar en art opinionsyttring, bestående af ett tal, hållet, som det säges, 1 ett soiresällskap inom Näs härad, den 26 Januari. I detta sällskap hade en possessionat, på ileres anmodan det förstås, uppsatt ett tal, hvilket han äfven underställde tillstyrkarnes bepröfvande och derpå uppläste för sällskapet. Det är ställdt till de närvarande herrarne — om damerne äro från soircsällskapet i Näs uteslutne, eiler betraktas såsom ovärdige att nämnas i cherrarnes högtidstal, eller huruvida det är, såsom det i ett visst äldre famöst tal yttrades, Herrar af håda könen, derom förmäler icke besagde tidning — och det innehåller hufvudsakligen den förklaring, att ade skålar, som nyss blifvit druckne för Konungens helsa cch lycka, aicke voro toma ord och ljud, utan tvertom utgjutelser af de renaste och varmaste känslor, samtait ingen af sällskapet gillar eller godkänner sådant tal eller skrift, som möjligen föranleder att afkyla nationens kärlek och förtroende till sin Konung, hvarefter följer en önskan, att sanning och rätt må skrifvas och talas allmänt och enskildt, men i ett sansadt språk och med vördnad för majestätet, samt att tryckfriheten, som kallas nationens palladium, endast måitte begagnas till spridande af ljus och sanning och ingen annan penna finnas i rörelse för folkets sak cän den, som styres af rättsinniga medborgare, hvilkas karakter är lika allmänt högaktad som känd fri (frikänd?) från egennytta eller andra låga passioner., Allt detta är, som man ser, i sin ordning, och man bör hoppas, att ingen uppenbarelse af brist på loyalitet inom Näs härad förmått den välmenande possessionaten att efteråt liksom affordra de närvarandes namn och sigill under den uttryckta opinionen. Genom hvilka förunderliga vägar ett sådant litet tal i ett enskildt sällskap lyckligen letar sig fram till den periodiska pressen och Statstidningen, hvarigenom det hela fått det mera högtidliga utseendet af ett välbeställdt arhete, förmäler icke det sednare bladet. I I ; i I I RA