Aftonbladet – 2 februari 1839, sida 2

köpa mig en tvifvelaktig bundsförvandt, på bekostnad af en trogen och pålitlig.c Den påtagliga ensidighet och partiskhet, hvartill Hr I Geijer gjort sig skyldig, då han underlatit att cilera dessa vigtiga facta ur samma bok, derifrån han hemtat flera af sina förmenta argumenter till försvar för alliansen med Ryssland, oaktadt han haft det ena likväl som det andra under ögonen, erhåller en välförtjent tillrättavisning. Slutligen aådagalägges det lika löjliga, som orimliga, i den förevändningen, att Ryssland skulle uti alliansen mot Napoleon förbundit sig till vilkor af skadeersätlning at Sverige och Finlands återställande, för den händelsen att de allierade blefve öfvervunna. I sanning kan man väl också knappast förestäHa sig en större historisk hoax, än den som ligger i denna föreställning; att utfästa vilkor åt en allierad, såsom belöning för dess hiträde i händelse man segrar, är någonting vanligt i alla dylika uppgörelser; men deremot är klart af sig sjelf, att om Ryssland hade blifvit besegradt af Napoleon, så hade icke dess, utan Frankrikes kejsare dikterat fredsviikoren, och det är ej troligt, att ett förut emellan hans fiender ingånget fördrag då hade blifvit af honom respekteradt. Skulle således denna historiska uppgilt icke vara en ren dikt, utan den anförda propositionen verkligen blifvit gjord från Rysslands sida, så bevisar det ingenting annat, än attryska kabinettet måtte ansett det svenska vara öfver all beskrifning lätt att inpudra med toma ord. Visserligen var chefen för den tidens kabinett, Grefve von Engeströms ieke just ansedd såsom någon Taileyrand i diplomatisk klyftighet; men det var ju icke honom som man tillskrifver äran af den ryska alliansen. Det är dessutom bekant, att denne i alia hänseenden ärlige och fosterländskt sinnade statsman, till statsrådets protokoll nedlagt sin högtidliga protest emot hela denna 1842 års politik; ett factum, hvaraf han sjelf ieke lärer gjort för sina vänner någon hemlighet och som framtidens häfdatecknare sannolikt ieke skola lemna ur sigte. Det kan visserligen synas hårdt för en man med så mycken auktoritet som Hr Geijer, att se sig så tillbakadrifven på alla punkter, som måste vara följden, i händelse dessa facta komma att bestå såsom historiska urkunder, och man behöfver då icke ens taga i betraktande de biomständigheter, hvilka Sir Robert Wilsson och andra vidröra, för att få ett fullständigt begrepp om denna allians, detta statskonstens fina mästerstycke, hvilket de officiella rökgubbarne vid alla tillfällen framdraga såsom ett bevis på Sveriges återställda ära.