Aftonbladet – 2 februari 1839, sida 2

RENT REVY AF TIDNINGARNE. Äfven Dagligt Allehanda har de föregående dagarne i flere på hvarandra följande artiklar behandlat det sedan någon tid åter så allmänt upptagna diskusstonsämnet, rörande 41842 års politik, eHer alliansen mellan: Sverige och Ryssland, öfver hvilket ämne så väl Hr Professor Geijer i sitt Litteraturblad, som en annan af de Upsaliensiska professorerne dragit försorg om, att gamla minnena bblfvit uvuppfriskade genom den serdeles ifver, hvarmed nyssnämnde båda författare uppträdt såsom kämpar och försvarare för den ryska alliansen. Det återstår ännu några ord att säga i denna fråga för oss sjelfva, hvartill vi dock måste afvakta ett annat tillfälle, emedan utrymme saknas i detta nummer. Imediertid bör det icke lemnas obemäldt, att jemväl Allehandas artikel på ett ganska förtjenstfallt sätt utreder denna fråga från den historiska synpunkten. De svaga och haltande skäl, hvilka så väl Hr Geijer som den andra professorn hemtat från de förmente ckränkniagar,c som Sverige måste uthärda från Napoleons sida, har äfven Allehanda gendrifvit på ett sätt, som blir svårt att vederlägga, genom framdragande af flera bevis på den dubbla politik, som, vårt kabinett den tiden förde mot Napoleon, såsom: den proposition Svenska kabinettet gjorde det Danska, att undandraga så väl Östersjön som Nordsjön kontinentalsystemet, och hvilket, jemte den.nästan uppenbara smyghandela med England, gaf Napoleon ett så giltigt skäl till de garantier han fordrade af Sverige; vidare, att uti sjellva det arbete Hr G. citerat såsom en källa för sina argumenter, förekommer, det då varande Kronprinsen hade till baron Alquier yttrat: att han iccke funne någon svårighet vid ockuperandet af cÅland och Finland, hvilket företags omöjlighet likväl utgör en af hufvudpunkterne i Hr Geijers försvar; vidare, att enligt nyssnämnda, af Eitteraturbladet citerade arbete, svenska kabinettet redan i Februari 418144 eller några månader efter den nya thronföljarens hemkomst hade proponerat Frankrike, såsom ett vilkor för Sveriges vänskap, att Napoleon skulle förskaffa Sverige — icke Finland tillbaka, hvilket väl varit det naturligaste, då alliansen skulle göras emot Rysskand, utan i det stället Norge, som då tillhörde en af Napoleons egna allierade, med hvilken vi icke hade något obytt; att detta vilkor blifvit ånyo framstäldt vid alla de tillfällen, då Napoleon återknöt regociaonen för att vinna Sveriges allians, hvarvid han likväl altid svarat, catt det icke varit hans vana att uppoffra sina allierade, och att så änge Danmark vore honom troget, skulle han ;j tåla, att dess makt lede något afbräck; att tå sista försöket härifrån i nyssnämnde afseende gjordes, sedan den stora armeen relan satt sig i rörelse, hade Kejsaren haft det redrande yttrandet till Hertigen af Bassano: asäg len svenske negociatören, alt jag aldrig skall