Aftonbladet – 30 januari 1839, sida 3

Det är hvar och en bekant, huru dåligt murtegel man nu för tiden får. Att det ej förhöl sig så fordom, kan man se af stadens kyrkor som äro af tegel, och hvilka i flera århundra. den stått oskadade. Redan den bekante Rin. man 1 sitt Bergverks-Lexikon anser konsten ati slå godt tegel förlorad. Hvad som i synnerhe är svårt för hvar och en husägare, är att skorstenarne aldrig stå vid lag. Man har försök! att bestryka dem med tjära, dock förgäfves, ty de falla sönder, liksom angripne af kräfta. De! är då verkligen underligt, att man ej fallit på den ideen att bruka gjutna tackjerns-skorstenar, hvilka ej längre bort än i Nya Kopparberget äro ganska allmänna och bestå af en fyrkantig skifva, som lägges öfverst på muren, så snart den gått genom taket. Denna tackjerns-skifva har midtuti ett rundt hål, hvaröfver ett tackjernsrör uppreser sig af 6 till 8 qvarters höjd, och härmed är skorstenen färdig. Den kostar mindre än en af tegel, kan uppsättas på en halftimme, behöfver aldrig reparation, durerar i flera mansåldrar, ser nätt ut, behåller alltid sitt värde, kan flyttas hvar som heldst, får inga eldfarliga sprickor, är säkrare vid soteld m. m. Vid Fahlu pappersbruk är en dylik uppsatt, som blifvit gjuten vid Furudal. Man kan äfven låta Skorstenar af tackjern.