Aftonbladet – 30 januari 1839, sida 3

— Lätitia Elisabeth Landons död. Detta litterära fruntimmer, som ansågs vara Englands utmärktaste skaldinna bland den nuvarande generationen, har nyligen aflidit på den Afrikanska kolonien Cape Coast Castle, dit hon följt sin man, Guvernören derstädes George Maclean, med hvilken hon blef gift dagen efter drottningens kröning. Kort förut hade hon skickat till England manuskriptet till en ny roman och Januari-häftet af New Monthly Magazine innehöll ett poem af henne, förmodligen det siste, kalladt Nordåstjernan, som andas en djup svårmodig längtan efter det älskade fäderneslandet och hennes vänner. Kna pt hade detta poem utkommit, förr än det följdes af nyheten om hennes hastiga död. Man trodde i början, att hon lik så många andra, blifvit ett af det ohelsosamma klimatets ofter; men ett bref från den methodistike missionären Freeman, som andra dagens tidningar meddelade, gaf den sorgliga upplysningen om förhållandet. Enligt hans försäkran, hade hon allt efter sin ankomst varit frisk och sund och det isolerade vistandet på eu ort, der hon nästan var den enda Europeiskan, hade ej förefallit henne så obehagligt, som hon fruktat. Ehuru hon stundom plågades af magkramp, hade hon likväl icke varit egentligen sjuk. Berättelsen om likbesigtningen, som fredsdomaren Swanzey i Cape Coast Castle afgaf, innehåller de närmare om ständigheterna. Hennes kammarjungfru ville den 45 Oktober gå in i hennes rum, för att öfvyerlemna till henne ett bref från fredsdomaren, men kunde icke utan bemödande öppna dörren, och då hon inträdde, fann hon den olyckliga liggande liflös vid dörren med en medikamentsflaska i handen, som, enligt hvad etiketten utvisade, innehöll i London 1836 beredd blåsyra. Kammarjungfrun berättade, att hennes fru, vid krampanfallen, plägade taga en till två droppar sådan i vatten. ÅAftouen förut hade hon haft ett temligen svårt anfall och gifvit kammarjungfrun tvänne bref till vänner i England, som hon, vid sin snart förestående hemresa till Europa, skulle medtaga. Följande morgon fann hon Fru Macliean frisk, erhöll af henne en skänk och bortskickades med de orden, att hon skulle ringa, när hon ville kläda sig. Guvernören sjelf förklarade, att aldrig något spår af missämja dem emellan ägt rum, och att han icke eller hos henne den föregående dagen märkt någon förändring. Efter all sannolikhet har hon. antingen råkat taga en droppa för mycket, eller ej fått tid att åter tillsluta flaskan och härigenom blifvit ett rof för det våldsamma giftet. Ett svagt tecken till lif märktes hos henne, då man först kom in i rummet, men hvilket snart upphörde. LF ——K IS NM tE—