Aftonbladet – 30 januari 1839, sida 2

tet som att det vore af vigt att få veta, huruvida en så högt uppsatt funktionär, som Hr v. H., ägt eller icke ägt någon deli det stridssätt, vi straxt härefter skole beskrifva. Dessförinnan måste vi likväl, under anhållan om läsarens benägna ofverseende, återtaga en redan förut framställd erinran om tillkomsten af det åtal, hvarmed Hr v. Harlmansdorff hemsökte Aftonbladet: Industriföreningens, d. v. s. de få ledamöter i hufvudstaden, som hålla sammankomster i Industriföreningens namn, hade utvalt en kommitte, alt yttra sig öfver Kommerskollegii förslag till en ny stadga för slöjd och handtverk; i denna kommitte var Hr von Hartmansdorff ordförande, Hr Scheutz Sekreterare, och Hr Fabrikör Victor Sjöberg en af iedamöterne. Sedan kommitttens yttrande var färdigt, infördes det in cxtienso i Föreningens tidskrift, på det sättet, att alla namnen å dem som i kommitteen deltagit, infördes framför yttrandet, och medlemmarnes reservationer efteråt; bland namnen på ledamöterne förekom äfven Hr Sjöbergs, men någon reservation af honom förefanns icke. När derföre Aftonbladet recenserade kommitttens yttrande, antogs det, att Hr Sjöberg, enär ingen reservation af honom förefanns, gifvit sitt bifall till alla de kuriösa grundsatser och räsonnemanger, som i yttrandet förekommo, samt anmärkte detta, såsom en besynnerlighet hos en person, som blifvit en skicklig och laglig idkare, utan att hafva gått den vanliga skråvägen. Med anledning af denna anmärkning begärde Hr S:g plats i Aftonbladet, för en af honom till Industriföreningeningifven protest. I denna protest förklarade Hr S:g, att han icke undertecknat och skulle, com han blifvit derom tillfrågad, dragit i betänkandes, att underteckna det af kommitteen afgifna yttrandet, samt sökte att erinra kommitteen derom, att han (Hr S:g) i vissa frågor omöjligen kunnat instämma i de af kommitteen framställde åsigter. Framför denna protest, och uti den till förklaring af dess tillkomst och ändamäl nödiga ingressen, antogs då, att Hr S:gs namn funnits cundera det utlåtande i Industriföreningens tidskrift, som af Aftonbladet blifvit recenseradt, och dervid framställdes den förmodan, att Hr v. H., såsom kommittcens ordförande, torde kunna förklara tillkomsten af Hr S:gs namn, på ett ställe, der han säger sig icke sjelf bafva teknat det. Sedan Hr v. H. låtit sig af Hr Scheutz meddelas ett betyg uppå, att Hr S:gs namn cicke funnits eiler finnes under det ofta nämnde vyttrandet, så anställde Hr v. H. genom Hr Scheutz det ätal, hvarom fråza är, och hvari slutligen yrkades strängt ansvar å Aftonbladets ansvarige Redaktör, för det denne vid proteIsten sagt, att Hr S:gs namn stod ccundera Föreningens yttrande, och frågat, huru bemälde namn kommit att stå der, Hr S:g sade sig ej sjelf bafva tecknat det. Vi förbigä de preliminära äfventyr, med hviika Hr v. H. och hans biträde för öfnings skull, som det ville synas, laborerade nära ett år, innan de hunno till hufvyudsaken, för att, sedan vi nu tydligen sagt, hvarom åtalet handlade, ändtligen kunna medneila läsarn den beskrifning derå, som framkom i tidningen Spegeln, märk väl, dagen örr än juryn sammanträdde. Sedan Herrn i Spegeln först flerfaldigt försäkrat, att Aftonbladets beskrifningar på tryckfribetsåtalet och atvistämneta äro helt och bållet osanna, samt att Aftonbladet velat bortskymma verkliga förhållandet, så ger han lösa tyglar åt sin böjelse för mimiska extravaganser i följanie komiska utbrott: aTvisten angår helt okonstladt följande fråga. Om Nn person hatar andra personer för deras åstinler öfver ett ämne — detta ämne må nu vara skråtvång cHer skråfrihet, handeilsfrihet eller probibitifsystem — äver den sålunda hutfulla personen rätt eller icke rätt, att inför allmän! eten framställa de af honom hatade personerna, såsom missbrukare af andras namnteckning, eller, med andra ord, såsom namnförfalskare ? aDerom, och endast derom, är frågan; detta och ingenting annat, är det, som omtvistas och som juryn jemte domstolen skall afgöra. c Att den frågan ej är så löjlig, som den Aftonbladet framställer såsom tvistämne, torde läsaren nu inse. Pen är tvärtom temliigen allvarsam, och der är just för dess allvarsamma beskaffenhets skull, som framställningen deraf icke kunnat undvikas. Hade den varit så barnslig, som Aftonbladet söker inbilla sina läsare, så skulle det omöjiigen kunnat falla et antal äldre och eftertänksamma män in, att dermed sysselsätta sig, och ännu mindre domaremakten. aDetta är nu saken, hela saken, framlagd i möjligaste korthet, till allmänhetens verkliga upplysning. Och att den icke är någonting annat, bevisas bäst deraf, att Aftonbladet, som annars ej plägar underlåta att fylla sina spalter med handlingarne i de tryckfrihetsmål, hvari det blir inveckladt, har inskränkt sig, att om det här ifrågavarande blott meddela läsaren några få ord, som i sjelfva saken icke upplysa det minsta, men deremot alldeles icke understått sig att upptagå sjelfva rättegångsskrifterna, emedan detta då skulle skett fullständigt, och denna fullständighet bade innehbålit den fullständigaste vederläggning af hvad Af.onbladet ville inbilla sin publik.a Detta kan man kalla en kort och tydlig beskrifning på saken och dess beskaffenhet, och en god ledning för den dagen derefter sammanräddande iturvn. Men herrar vederbörande i in