toma fraser eller föregitvanden, utan på verkli ga handlingar grundad upplysning), samt ingå dernäst i en lang afhandling om — icke hur dessa löften blifvit uppfyllda — utan hvad d innebära och huru gagnande de äro. Delta be står deri, att ingen numera skall kunna mono polisera med här i landet mindre kända upp finningar, samt att inländska men icke utländ ska varor skola här i landet förbrukas, och til detta långa kapitel hör äfven en lång och my stisk historia om en man, 1 hvars sterbhus ma: gjort den upptäckten, att han haft 450 L. ster ling årlig pension från ett engelskt hus för at här i landet skrifva afhandlingar om orimlighe ten att lägga tull på engelska varor och förbju da deras införsel här i landet. Alltsammar slutar med upprepande af den försäkran, att in dustriföreningen är mycket liberal och gjor! mycken nytta, ehuru de såkallade liberala tid. ningarne blifvit framskickade med vinkar om helt annat, samt att det der kommittcens oft: omnämnda yttrande också var mycket nyttig! och liberalt, med hvad mera smickrande förläggaren till industriföreningens tidskrift kunnat säga om sina och kamraternas opera. Dylika puffar, af våra industriella arkanister, från och med dem, som utbjuda cofelbara medel mot bensår och ledvärk,, till och med den oförliknelige Hr Göran, som uaföresatt sig att alldeles upphjelpa bergsmansständet,, äro någonting så vanligt, att det icke väcker någons förundran, att förläggarn till industriföreningens tidskrift och öfriga visdom, liksom så många andra, slutat det gamla året med en puff, för att väcka litet uppseende hos det nya; vi låta derföre gerna alla dessa förespeglingar om hvad industriföreningen, eller rättare dess tidskrift, vill Gud, kommer att uträtta gälla för hvad de i sjelfva verket äro, artigheter, dem redaktören af tidskriften låter sägas om sig sjelf genom redaktören af Spegeln, och rikta våra anmärkningar endast mot den del af puffen, som, ehuru förfeladt, måttades åt jurymännens samveten. Första argumentet i denna del, bestående deri, att Aftonbladet skulle hafva oriktigt uppgifvit föremålet för Hr v. Hartmansdorffs och medparters åtal, förbigå vi likväl alldeles; den åtalade artikeln, handlingarne i målet, ja sjelfva dess utgång visa mer än tillräckligt hvarom frågan var. — Det märkvärdiga i detta argument är endast den omständigheten att, under det alla publicistiska partigängare af det kotteri, till hvilket Hr v. Hartmansdorff hör, hela sommarn och hösten äflats att upprepa den satsen, att i tryckfrihetsmål sjelfva faktum är en absolut känd sak, så kommer nu Hr v. H:s egen handtiangare med det påståendet, att atvisteämnet, i ett tryckfrihetsåtal icke kan synas hvarken af den åtalade artikeln eller af anklagarens påstående, och det är likväl från dessa, notiserna i Aftonbladet blifvit hämtade. Deremot kunna vi icke låta de båda uppgifterna, att Aftonbladet haft en process med industriföreningen, samt att det hatar och förföljer denna, passera utan anmärkning. Hvarifrån har väl spegelförfattarn hemtat den till öfverskrift öfver sin artikel begagnade uppgift, att Aftonbladet haft en process med industriföreningen? Den är ju en osanning, eller rättare något ännu värre. Var det väl industriföreningen, som uttagit stämning på ansvarige red. af Aftonbladet, eller innehafva de herrar, som i detta åtal deltogo, något sådant uppdrag af föreningens ledamöter att äga indraga dessa i ett brottmål, och förbinda dem till delaktighet i och ansvarighet för de svåraste och mest .obetänkta anklagelser? En hvar inser väl, att föreningens ledamöter aldrig lemnat och aldrig lära komma att lemna detta uppdrag, aldramiust åt en till tryckfrihetsåtal så benägen person som Hr v. Hartmansdorff, men det torde ändock hafva sin nytta med sig att de få veta, att deras namn nu kollektift i Spegeln och Dagligt Allehanda skyldra för den der opinionsyttringen, som ursprunglingen utgick från sistnämnde person. Detta oförstånd att omgås med namn, tarfvar icke mindre förklaring, än händelsen med Hr Sjöbergs, och det skall i sinom tid blifva rätt roligt att få höra, hvarifrån Spegelns redaktör kunnat hemta tillåtelsen att för sina esna hugskott begagna kollektivet af så många aktningsvärda namn, som funnits å föreningens lista, åtminstone under första året af dess existens, om ock sedermera antalet möjligen må hafva förminskats. (Slutet följer.)