Aftonbladet – 30 januari 1839, sida 2

Ill. 10., DV1URd OCKSA UYCKLA ULUTJAdUTDe Il UtDsa verser alsjöngos den första och andra, men när detta skett, lära förmodligen åhörarne tyckt, att författarens fantasi alltför matt uttryckt deras litliga och af aftonens nöjen ännu mer förhöjda känslor, emedan fortsättningen lärer blifvit nedhyssjad. — Sistlidne Lördag var vid Rådhusrätten härstädes förhör i en redan förut ryktbar konI kurs, Krigskommissarien Invenii, hvari forarinIgar blifvit bevakade, tilett belopp af omkring 600,060 Riksdaler Banko. Dervid tilldrog sig en för cessionanten obehaglig omständighet, nemligen, att Rådhusrätten förklarade honom skyldig att träda 1 häkte. Anledningarne härtill lära varit åtskilliga, såsom att Hr Invenius lutiänat penningar till Hr Hofjägmästaren Falck, emot hypothek af ett inleckningsdokument och satt ut detta dokument på annat håll; och att han några få dagar före cessionen lanat upp penningar. — På de sista tvenne veckorna hafva 44 cessionsansökningar, dock på mindre betydliga belopp, inkommit till Rådhusrätten, och icke mindre än 8 på en enda dag, den 28 dennes. Dessutom omtalar ryktet, att ännu en sådan är i faggorna, med en stat af öfver 90,000 R:dr B:ko, och det af en person, hvilken aldrig drifvit några affärer, deremot haft betydliga inkomster, men sedan flera år tillbaka råkat i procentarehänder. Det vore önskiigt, att detta rykte vore ogrundadt. — Polisförhören angående den i huset M 12 vid Skeppsbron föröfvade betydliga stöld hafva uppdagat, att en smedslärling vid namn Carl Aug. Welander, som varit anlitad att i de rum, der stölden skett, uppdyrka lås, inrehsaft en del af det stulna godset; att kort efter stölden 42 af de stulna matskedarne och 2 theskedar blifvit upphittade nära Finska kyrkan, samt en del andra saker funna hos glasmästaregesällen Rydahl, hvilken derföre, jemte misstänkte kanonieren Carl Oskar Flygare, blifvit häktad, och slutligen att en enka, Maria Lovisa Petesche, boende nära Katarina kyrktrappor, blifvit misstänkt, emedan hos henne Flygare någon tid uppehållit sig, och åtskilliga dyrkar och hufvudnycklar funnits förvarade. — Enligt uppgift i Dagbladet, hafva tvänne mindre välkända yngre qvinspersoner, som bodde tillsamman, en vacker afton företagit sig att afhränna åtskilliga svärmare, 1 afsigt alt afördrifva allt ondt ur rummet, men dervid råkat (antända gardinerna och några kläder, hvarför de i poliskammaren blifvit frikände från annat ansvar, än att de aålades afllytta från de onda rummen. — De båda sista dagarna har i Poliskammaren förevarit ett mål, som företer en i synnerhet hos könet nästan exempellös vildhet och oförmåga, att styra ett häftigt sinne. En qvinnsperson, vid namn Erika Åberg, som icke lärer vara mer än omkring I tjuge år gammal, och beskrifves att hafva ett hyggligt och vänligt utseende, blef nemligen för kort tid I sedan dömd till 28 dygns fängelse vid vatten och bröd, för det hon skall öfverfallit och slagit någon af polisbetjeningen. Efter att hafva utstålt detta straff, skulle hon i förrgår åter försättas i frihet, och för sådant ändamål uppföras till Poliskammaren, beledsagad af ett par s. k. separationskarlar. Under vägen möttes de på Kornhamnstorget af en soldat, som, när han fick se Åberg, yttrade: : var en liten vacker balsamin, ni i dag ha fått tag i, gOSSar. Han hade icke förr yttrat detta, än Aberg springer på honom som cen ursinnig, hugger honom ett par örfilar och rifyer honom i EE med naglarne. Aberg inställdes i anledning deraf till serskildt förhör för denna förbrytelse. Sedan vakten biifvit hörd, utfördes hon med tillsägelse, att dagen derpå celler i går åter inställas, för att blif va underrättad, bvad ansvar komme att drabba henne. Under förhöret larmade hon och betedde sig, oaktadt erhållen varning, med största okynne, och utkommen i förstugan, lärer hon yttrat: cSkall jag förtjena mig vatten och bröd på kronans karlar, så skall jag väl äfven gifva något åt paltarna; hvarpå hon sprang på först den ena och sedan den andra af separationskarlarne, samt gaf dem sådana knuffar, att de tumlade åt hvar sin sida. Som hon likväl redan några gånger förut lärer gjort bekantskap med dessa ordningens tjenare, gaf hon dem straxt efteråt penningar ill hvar sin sup, att trösta sig med. Till följe af allt detta, blef hon i går dömd, att under 20 dygns späkning å nyo med vatten och bröd försöka nedstämma temperamentets hetsighet och återvinna en mera lugn besinning. Innan Hr Statssekreteraren och t.f. Landshöfdingen v. Hartmansdorff blifver upptagen af sitt