Aftonbladet – 28 januari 1839, sida 2

NV, OD MAA MA Alde Tlld Ua De Ye RE RETT ENE EEE OM 4842 ÅRS POLITIK ELLER ALLIANS TRAKTATEN MELLAN SVERIGE OCH RYSSLAND, t anledning af cLitteraturbladet, för December 1838 samt cFinland och dess framtid, aj Pekka Kuoharinen. Andra Artikeln. Då de europeiska nationerne fördrefvo Napoleon, kostade det icke så ringa möda att förmå dem dertill. Man känner det medel, som begagnades härtill; det var att inbilla dem, att deras och monarkernas sak var identisk. Desse sednare hatade Napoleon icke för det, att han var despot, men för det han icke var en legitim despot; de ville ärfva hans makt, och meningen var visst icke att tillåta någon minskning af arfvet. Imedlertid var det med ordet frihet, som folken förmåddes att resa sig. Att de styrande och de styrde förstodo detta ord olika, det -visade utgången; men om olikheten i tydningen höllos folken visligen i okunnighet så länge, till dess man hunnit nyttja deras enthusiasm och ansträngningar till ernående al målet, dit man ville. Vid liqviden sedermera stodo de arma narrarne förvånade ; och då de vågade klaga deröfver, tystades de med nästan större stränghet, än Napoleon sjelf hade visat. De fingo ändtligen veta, att den frihet, som blifvit framhållen såsom lockmat, och för hvilken de kämpat, var rättigheten att lyda blott egna herrar. Det skulle vara interessant att undersöka de olika begrepp, man i olika tider fästat vid frihet; det råaste, mest hånande för menniskoförnuftet är säkert just det, hvarvid en viss skola, så inom oss, som i Tyskland, stadnade efter Napoleons fördrifvande och ännu står. Att taga befallningar al Napoleon, ansåg man så förnedrande, att inga ansträngningar, intet afsteg från naturlig gammal politik borde skys, för att afkasta oket; men att taga befallningar från något annat håll, fann man vara i sin ordning. Om han ville föreskrifva, huru man t. ex. skulle bruka sin flotta, eller befalla, att den icke fick invändas till det eller det, då fann man detta immelsskriande; men om en annan främmande nonark skulle förbjuda försäljning af några faryg ur samma flotta, så finner man det ganska iaturligt och uteglömmer det alldeles ur räkungen öfver förolämpningar. Det är fullkom-!: