Aftonbladet – 24 januari 1839, sida 3

3 ee KE Å Ide, som se och dock tro!k Och, tillägga vi lännu saligare de, som tro så, att de icke se De skola visst icke asönderbryta Sveriges nm I varande politiska ställninga, äfven om den be. stode i ett system, som stridde mot det för. Iflutnas erfarenhet och framtidens hopp. Er apolitisk ställninga kan dock möjligen vara sådan, att det är pligt att söka asönderbrytad den; men vi hoppas, att agrundena icke derföre skall behöfva angripas, ty detähar icke lyckats, äfven för de ihärdigaste bemödanden, att identifiera den med en antinationel aställninga. Hr G. har nemligen måst inse, att det icke var samhällsbyggnaden, utan blott den anu varande politiska ställningenc (upprest utanpå byggnaden, såsom provisionella ställningar vanligen), som den s. k. hätskheten hotade att sönderbryta, och detta af det skäl, att den grund, han menar, är grund blott till ställningen, men lyckligtvis icke till byggnaden, ehuru gerna man än ville hafva oss att tro sådant. I 48142 års traktat har sednare tiders Svenska regering lagt cgrundena till sin historia; och den kommer väl icke att uteblifva, om än hästlass prunkande astatshandlingara testamenterades åt den närmaste framtiden, och om än alla nutidens häfdeteknare ex professo uppstämde lofsånger eller åtminstone bragtes till tystnad. Äfven häfderna hafva sina lönlådor. Hr G. vet bäst, hvilken annan fysionomi historien får efter dylika operationer. Han har t. ex. läsit den historia, som om Englands öden under de sista Stuartarna skrefs straxt efter händelserna, och den, som framträdt, sedan en Dalrymple, Mackintosh m. fl. grafvit i arkifverna, och känner, huru utseendet derigenom förändrats. Att 1842 års traktat är det spöke, som mest jagar sömnen Irån vissa ögon, slutas säkrast deraf, att ingen impopulär handling blifvit med sådan profusion af lärdom och sofismer och till och med ahätsk omsorga förklarad och försva-. rad, som denna. Man har icke kunnat dölja för sig sjelf, att denna handling står i ett eget förhållande till svenska nationens minnen och förhoppningar, dess forntid och framtid, dess ömmaste sympathier och de mest brinnande önskningar. En tid af besinning har kommit; folkets röst har börjat låta förnimma sig om detta ämne; skimret af den mängd mt ker, som i början undanskymde transaktionerna vid sammansättningen mot Napoleon, har till en del skingrats och verkligheten begynt göra sig gällande. Naturliga medel hafva ej förslagit att bedöfva sinnena; besvärjare och trollkarlar måste påkallas; namn, dem nationen vant sig att högakta, måste fram och skyldra. Lyckligtvis kunde de lätt fås, emedan en skola fans, hvars fältrop är att spilla sitt blod gladeligen för allt, som är, d. v. s. för allt, som en gång skett. Imedlertid ser man häraf bland annat, att det bekanta caaffalleta icke haft så särdeles att betyda. Så snart den affallande skulle användas till sitt egentliga ändamål, skingrades dimman. Vissa schiboleth finnas, på hvilka äfven den annars kortsyntaste massa icke låter bedraga sig. Ett sådant är, i fråga om Svenskarna, all rysk politik, allt förbund, all närmare intimitet med Ryssland, hvilken icke bör jörblandas med ett klokt undvikande af onödisa kollisioner. En dunkel känsla säger äfven len råaste, att han bör atimere Danaosca ete.; och len bildade inser, att Ryssland är all illiberaitets incarnation, att allt närmande dertill, allt örsvar för ett dylikt innebär en krigsförklaing mot all fri styrelse, mot all europeiskhet Tan har begripit, att det icke är i dag, icke går, icke för tjuge, trettie år sedan, som denia skarpa skilnad uppenbarat sig, utan att Ryssand haft sin bestämmelse tydligt utstakad i tt sekel, hvarigenom också Sveriges politik vå samma gång var gifven. Att denna tidtalsj arit frånträdd, är i mångens tanka ett bevis vå de styrandes kortsynthet. Detta har Gr G. isat i sin inledning; månne för att, genom xemplen, göra oss tanken mindre motbjulande? Ehuru vi älska att tro, det den snillrike häfatecknarens s. k. aaffallk var ärligt menadt, ch icke blott ett spegelfäkteri, kunna vi dock cke värja oss för plågsamma misstankar, då vi e detta bemödande att försvara 4842 års poitik, och det icke blott på grund af de befintva ctällninsarnac ftvåne — dernti kan man MM OR MH FA -KL EA