Aftonbladet – 24 januari 1839, sida 2

rr VN välfärd icke lemnas till pris åt vissa individers eller korporationers hugskott. Af detta skäl vore det högst önskligt, att vederbörande till en början ville utfärda en ny och generell förklaring af den så mycket bulier och så litet gagn verkande kungörelsen den 28 Aug. 1834, hvars oreda genast vid dess utgifvande anmärktes, under dess tillämpning ytterligare bekräftat sig, och hvarifrån man äfven kan härleda den tvist, som vidare utvecklas i följande besvär och utslag. u Till Kongl. Maj:ts och Rikets Högtofl. Hofrätt öfv:r Skåne och Blekinge. Magistraten i Ystad har stiftat en ny lag och gilvit den verkställighet. Föremål för ew rättvist ogillande, öfverlemnas begge åtgärderna till Kongl. Hofrättens pröfning. Sedan Kongl. Maj:t, i nådig Kungörelse den 8 Aug. 1834, tilåtit, såsom andra punkten deraf in nehåller, astädernas handtverkare att, i hvad stad som helst, äfven utom marknader, sina arbeten föryttrac, utan afgift till staden, i annat fall, än det i tredje punkten upptagna, nemligen då handtverkare eller fabrikant har nederlag af varor, dem han i öppen bod utminuterar, så behagade Magistraten i Ystad den 46 Juli 1836 utfärda en kungörelse, hvari, vid ett vite af tio rdr banko, hvarje främmande handtverkare förbiöds att å stadens torg eller gator utställa sina arbeten till försäljning, vid annat tillfälle än marknad, med mindre han kunde visa sig hafva till staden erlagt hälften aft vitesbeloppet. Och med tillämpning af denna I kungörelse har nu Magistraten, genom ödmjukast . bifogade Utslag den 46 innevarande Oktober, dömt mig att böta tio rdr. för det jag första dagen al detta års sommarmarknad i Ystad skall hafva med mina tillverkningar idkat handel derstädes. En rättighet — af Konungen i nåder tillerkänd städernas handtverkare och länge åtnjuten afhvarje bonde, som haft något att sälja — har sålunda blifvit mig betagen. Min borgerliga frihet, såsom skattdragande handtverkare i stad, har icke synts Magistraten i Ystad jemngod med deras, hvilka transportera sina kistor och Jernpersedlar från Göinge häraderna och sälja dem på Ystads gator samma dag, å hvilken man vill förmena mig, att derstädes sälja ett och ett halft dussin knappar. — Afgiften 5 rdr, som nu fordras och som utan ur skilning blifvit åsatt den handtverkare, hvilken säljer till 200 rdrs inkomst, och den, som icke inkasserar 20 rdr, är blott början till en beskattning, som, skapad till Ystads handtverkares förmån, snart skulle höjas, i fall första steget icke mötte motstånd. Denna afgift är ock i det afscendet obillig, att den icke i annan stad eger rum; men Ystads handtyverkare, vid hvarje marknadstillfälle i främmande stad, sälja sina tillverkningar första dagen, då vanligtvis handeln med allmogen bäst är att påräkna, utan att någon afgift derstädes erlägges. Det af magistraten stadgade vite har äfven en annan omständighet emot sig, nemligen att Lagen i 7 kap. 2 8 Handelsbalken bestämmer, hvad ansvar följa bör, om marknadsgods säljes, förr än marknad lyst är. Och då magistraten icke tillkommit att särskildt ansvar i detta fall stadga eller tredubbla de böter, lagen anser göra tillfyllest, borde Magistraten endast häri sett skäl nog, att icke befatta sig med den utfärdade kungörelsen, om ogillande hvaraf, jemte öfverklagade beslutet, jag ödmjukast anhåller. Lund den 20 Oktober 4837. M. Hartman, Gördelmakare.c Kongl. Maj:ts och Rikets Hofrätts öfver Skåne och Blekinge Utslag uppå de Besvär, Gördelmakaren M. Hartman i Lund anfört deröfver, att sedan tillförordnade Stadsfiskalen A. P. Lindqvist efter stämning till magistraten i Ystad yrkat ansvar å klaganden jemte Guldsmeden Dahlberg från Lund och fiera andra, för det de skola den 47 Juli 4837 i nämnde stad, utan att dertill vara berättigade, idkat handel med handtverksyvaror utom marknad; så har Magistraten genom Utslag den 46 Oktober sistlidet år, utan afseende å klagandens hemställping, att målet borde hvila, intilldess förd klagan hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet, öfver Magistratens den 44 Juli 1836 utfärdade kungörelse mot handel utom marknad, blifvit afgjord, företagit målet till slutlig pröfning samt med yttrande angående öfrige tilltalade, om hvilka nu ej är fråga, ansett genom vittnens berättelser i förening med klagandens egna uppgifter vara ådagalagdt, att han, efter erhållen kännedom om ifrågavarande kungörelse och på skedd tillsägelse, icke genast nedlagt sina i öppen bod till försäljning utställda varor; hvadan, med tillämpning af samma kungörelse, klaganden dömdes att böta tio riksdaler, hälfen till Konungen och hälften till stadens fattige; ifvensom klaganden skulle, för uteblifvande utan aga förfall från Magistratens sammanträde den 19 Juli 4837, plikta 4 rd. 46 sk.,, Konungens ensak, leraf Lindqvist tillkom hälften; uti hvilket utslag klaganden sökt ändring; hvaröfver tillförordnade Stadsfiskalen Lindqvist, hörd, sig förklarat. Gifvet Christianstad den 49 Okt. 14838. Kongl. Hofrätten har granskat hvad handlingar1e innehålla samt parterne anfört; och enär, jemikt föreskriften i Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse len 28 Aug. 1834, städernas handtyerkare äga att hvad stad som helst, äfven utom marknader, sina urbeten föryttra: pröfvar Kongl. Hofrätten rättvist utt, med ogillande af öfverklagade Utslaget i sjelfa saken, frikänna klaganden från det honom åTE ee ra