Aftonbladet – 24 januari 1839, sida 2

Att den skada, handtverk oeh all annan slöjdnäring i vårt land lida genom de talrika förbuden mot en fri inrikes handel med deras tillverkningar, är större, än att den kan uppskattas, och förnämsta orsaken till den så ofta öfverklagade saknaden af hf och rörelse inom våra näringar och vår inrikes handel, har länge varit insedt. Och huru skulle det väl kunna undfalla någon, att slöjder och handtverk aldrig kunna trifvas i ett land, der de icke allenast äro underkastade tvång och förbud vid tillverkningen, utan äfven tvång vid afsättningen eller förbud mot en fri handel med det lilla, som ändtligen, med skråprivilegiernas tillåtelse, tunnat tillverkas, och hvilket sednare tvång gått och ännu går så långt, att, oaktadt prohibitionsprincipen är den öfvervägande för vårt tullsystem, utländska varor likväl äro, i afseende på distributionen inom landet, mer gynnade än de inländska, ja till den grad, att en mängd utom landet af oskråade personer, till och med af landtmän, tillverkade varor här kunna sättas i cirkulation genom handeln, under det förbud existera mot en sådan cirkulation för inländska varor? Ett exempel på dessa inkonseqvenser och på deras förstoring genom skråsinnet hos de autoriteter, som behandla näringslagskipningen och ej sällan derunder äfven slå sig på att vara lagstiftare, finner läsaren i nedan intagne, med Skånska Correspondenten utdelade rättegångshandlingar, angående en gördelmakares vådliga atilltag att sälja af sin tillverkning på den så kallade första marknadsdagen i Ystad, och hvarför magistraten pålagt honom en bot, uppgående till icke mindre än 40 rdr banko, hvilken pålaga Hofrätten åter funnit för godt att ogilla. Hela detta trassel uppkommer från oredan i författningarne. Kungörelsen af den 28 Augusti 4834 säger väl, att städernas handtverkare äga i hvad stad som helst, äfven utom markna der, försälja sina tillverkningar; men litet längre ned, i samma författning, hänvisas de, som önska att i stad hålla öppen bod, till Kommerskollegii kungörelse den 3 Augusti 4803, der det föreskrifves, att de böra anmäla sig hos magistraten, för Minuteringsafgiftens utgörande, och denna minuteringsafgift är icke bestämd. Vid sidan af dessa obestämda författningar stå författningarne om marknader. Vid dessa hafva de förstnämnda icke blifvit afsedda, liksom icke heller marknadsförfattningarne vid 4803 och 1834 årens kungörelser, och de lagskipande hafva således rätt, att efter behag hålla sig till den ena eller andra af dessa kungörelser. Närl nu till författningarnes obestämdhet komma!