Aftonbladet – 19 januari 1839, sida 2

ai1onssystem, al ett mindre KOSUSanmt Och tUUdScödande, men dock mera energiskt administraalionsskick, befriadt från småaktiga, alltid oafullkomliga kontroller, men likväl tryggande acgenom bandet af ministeriel ansvarighet och aden moraliska kontroll, som säkrast är att cfinna uti opinionen hos en seende, upplyst coch i allmänna ärenders handhafvande kunnig apublik, så utgöres propedeutiken härtill af ett a väl ordnadt wmunicipalsystem, hvilket i sig cinnebär just det slags medborgerliga uppfoastringsanstalt, som måste åtfölja folkbildninagens intellektuella framskridande och åt denasamma bevara en stadgad, lugn och lagbunaden verksamhetsform, utan hvilken en, i poditiskt hänseende utvidgad folkbildning, den ader. icke mera lärer kunna återhållas, alltid mäste blifva ett frö till oro och våldsammaare omstörtningsbegär. Förstår ej folket att avärdera nyttan af upplysning, af ett lagbundet samhällsskick och af ordnade sociala förchållanden i allmänhet, så är det ej heller vilcligt att, till vinnande häraf, göra någon uppcoffring. Att på ordnade vägar inleda det till edeltagande uti öfverläggningar, beslut och chandling för sitt eget väl, är deremot det asäkraste medlet till samhällets betryggande; cmen — man må dermed icke dröja till dess cmassan genom egen impuls sjelf tager initiaativet. cFrån dessa grundsatsers utgående, anser jag den tidpunkt med stora steg nalkas, då samchällets väl fordrar införandet af ett ordnadt amunicipalitetssystem, till folkets intresseranade för en bestående ordning, till dess uppfoastran för en förbättrad mnationalrepresentation coch till en naturlig motvigt mot det med cpopulationen, m. m., ständigt växande bechofvet af lönande tjenstemän; med ett ord, till det konstitutionella statsskickets utbildaning och framåtgående till dess ädla syfte af alagbunden frihet och betryggad nationalvälafärd.c aJag känner alltförväl, att man har ansett cmunicipalitetsförrättningars införande i värt and medföra en större rubbning i hittills vaarande förhållanden, än försigtigheten bjuder, coch att dylika inrältningar i vissa fall vore astridande emot häfdvunne rättigheter. Men adessa åsigter kan jag icke dela. Jag anser atvertom, att i denna väg användbara elemenater redan från ålder hos oss finnas uti våra nämnder, kyrkoråd, magistrater, m. m., samt i sednare tider ytterligare tillkommit genom aflere slag af kommitteer, direktioner och seraskilda förvaltningar, hvadan ett systematiskt cordnande häraf, i enlighet med tidens kraf coch rena representationsgrunder, synes med afå tillägg vara hvad som erfordras, hälst man cutan tvifvel bör noga undvika, att genom aför vidlyftiga och minutiösa föreskrifter inafalla i sådane hinderliga och ändamålslösa foramaliteter, som utgöra en af tidens svagaste asidor.c aJag vågar alltså härmed föreslå, att Rikets aStänder måtte hos Kongl. Maj:t i underdånigchet föreslå, det Kongl. Maj:t täcktes i nåder alåta utarbeta ett förslag till allmän kommunalciag och municipalitetsförfattning, med fästadt cafseende jemväl på ordnandet af landtstateranas tjenstebefaltningar i sammanhang dermed, acsamt att nämnde förslag måtte varda till Rickets Ständers pröfning vid början af nästa ariksdag öfverlemnadt.c Så tänkte, skref och talade d. 27 Febr. 1834 en representant, vald af den sannolikt sjelfständigaste delen af folket, högt aktad inom och utom sitt eget stånd, en representant, som med skäl kunde räknas till oppositionen i dess vackraste bemärkelse, och som ändock, efter hvad man trodde sig känna, icke med ovilja möttes å samhällets höjder, då han af sjelfva Minerva lemnades oanfäktad. Mau skall uttrycka sig såsom motionären, för att blifva trodd. Han blef det också, då äfven vår, genom sin sammansättning så lätt splittrade representation antog förslaget och bragte det till verkställighet, i så måtto, alt Ständerna till Kongl. Maj:t afläto en underdånig skrifvelse i ämnet af den 24 Juli 4854, hvilken vi här in extenso införa såsom ett bevis på den frisinnade anda, som då ännu gjorde sig gällande, innan riksdagens långvarighet och endast derigenom möjliga söndringar kunnat nästan a qvälva den lyftning tänkesätten vid AL 3etla Dan: unvdardansan chkreif