Aftonbladet – 18 januari 1839, sida 1

UTRIKES. BORGAREKLASSEN I FRANKRIKE. Borgareklassen i Frankrike är en af vår tid märkvärdigaste fenomener; till åldern den yng sta i Europa, har hon öfverflyglat alla andra makt. Då i Italien, Tyskland och Nederländer ne dessa friståter blomstrade, der borgarne vo ro konungar, fanns det ännu ingen Fransysl medelklass, hvilken först förskrifver sig frå 18:de seklet. En af de vackraste moderna ka rakterer, Madam Rolland, har i sina memoire efterlemnat en trogen och enkel bild af tredj ståndets seder och anspråk före den första re volutionen. Generationen från 4789 bildar än nu i dag grundelementet till medelklassen, som uppväxt under upplopp och krigslarm, och tröt af de 40 åriga striderna, icke begär annat är lugn; hon har upplefvat så många politiska för: ändringar och nyheter, och har blifvit så öf. vermättad med konstitutioner och proklamationer, att hon icke vet till sig. hon vill ändtligen en gång göra halt och sätta foten på nå. gonting varaktigt. För öfrigt går hon tillväga alldeles på samma sätt som den gamla aristokratien, fördömmer medlen, genom hvilka hon tillkämpat sig politisk emancipation, och proklamerar ordningen d. ä. aktning för hennes privilegier. Arbetsamhet, ordningskärlek, ängslig sparsamhet, småaktighet och en viss grof finhet, som hvarken går: särdeles på höjden eller på djupet, utan löper ut på afvägandet af personliga interessen, med ett ord praktiskt menniskoförstånd, karakterisera i synnerhet denna talrika klass, som städse lefver på samma fläck, rör sig inom samma trånga krets, icke har blick för annat än de närmaste föremålen, och ganska väl förstår den enskilda hushållningen, gatupolis och kommunalförvaltning, men icke det ringaste af nationalekonomi och nationalvärdighet. Först helt nyss kommen till frihet, har borgarklassen redan icke längre de ädla uppoffrande tänkesätt, som tillhöra det lägre folket; och det felas densamma ännu ganska betydligt af den elegans, artighet och själsbildning, hvilka utmärkte den gamla aristokratien. Genom ansträngdt arbete och daglig sparsamhet kommen till förmögenhet och besitning af jord, begriper den hvarken massans uppofrande sympathi eller adelns feodala liberalitet; skygg och misstänksam ser den blott det ma. tersella factum och fruktar hvarje rörelse. Med legitimiteten förenar sig en hyllning af det förflutna och en lefvande nationalstolthet, med demokratien ett rastlöst sträfvande efter framtiden; borgarklassen deremot är ett rent stationärt uttryck af det närvarande. Och denna nybakade kontors-aristokrati har redan lika mycken adelshögfärd, som den äldsta bördsaristo-. kratien; hon reser sig opp på sina träskor, liksom en hofman i oxögat på sina röda klackar, och utropar helt patetiskt: Man måste tygla packet! alla kunna icke befallalk Fråga blott den rike mjölnaren, om han ännu vet, hvad en. qvarn är, och kryddkrämaren, huru mycket ett skålpund kaffe kostar! Vid värdshusbordet, i