Aftonbladet – 17 januari 1839, sida 3

— ——— EN KOKETT FRÅN ÅR VII. af Eugene Guinot. Karlar, som varit vackra, cedera ogerna at vara unga: de dölja, så mycket möjligt är, del fatala datum, som är inristadt öfver deras födelse. Se der orsaken, hvarföre ingen så nogs känner Monsieur Camaillons ålder; aldrig var en hemlighet med mera aktsamhet bevarad. M. Camaillon är lång och smal, hans anletsdrag reguliera, och hans hållning sakna icke en viss elegans. Man igenkänner i honom vid första ögonkastet en man, som icke sagt farväl åt den plats, han fordom innehaft i modets och kurtisernas verld; en filosof, som behandlar det förflutna såsom en fåfänglig dröm och säger åt tiden: aman bör icke räkna hvarken på honom eller med honom.c M. Camaillon har egnat åt kostymen från sina sköna år en trohet, som något sticker af mot hans pretentioner på ungdomlighet. Han bär vanligtvis trånga underkläder, en hög hvit halsduk, en hatt med små krumma brätten, randig väst, tvenne ur, och briljanterad kråsnål. Somliga påstå, att han begagnar smink och mörk pomada. Han är alltid starkt parfymerad, hvarföre någon sagt om honom, att han är en inkroyabel från direktoriets tider, inlagd i eau de Portugal. Man måste höra honom tala om ungt folk af vår epok, höra den helt och hållet egna ton hvarmed han uttalar orden: cedra dandys! cEn högfärdig ungdom!a brukar han tillägga; ama foi, på min tid sågo kavaljererne annorlunda ut. Man måste tillstå, att deras efterträdare bra mycket vanslägtas. Edra fashionabla sysselsätta sig mest att förbättra hästrasen, under det att den menskliga, hvars eländiga representanter de äro, med hvar dag dvärgartas och hopkrymper. Alltid, då vi träffas, regalerar han med anekdoter från den förflutna tiden. Häromdasen hade, till mitt stora nöje, slumpen placerat oss bredvid hvarandra på en vrepresentation f Ambassadricen. M. Camaillon talade mycket om Dalayrac, della Maria och Gretry. Unler första entreakten reste han sig, och sedan van med en lorgnett, som daterade sig från Baras tider, och i ett kabinett för kuriosa skulle agit sig väl ut, hållit revy med samlingen, sale han: — Ser ni damen i tredje logen från denna? Ivad tycker ni om henne? — Hon har ju sett sina femtital. — Tror ni det? — Om icke sexti.