Aftonbladet – 17 januari 1839, sida 2

blifvit skrifvet emot dem, men aldrig har något så i tagit dem som hvad jag skref,) och de hafva föresalt sig att förgöra mig medelst att svärta och ;smäda mig, endast en gång har Aftonbladet infört (ett svar ifrån mig, men alla andra gånger har det nekat att intaga något. ) Den tidningen vill baJra tala sjelf, förneka alla andra att visa hans osanj ningar. Det är bra gement! imedlertid bar det icke verkat på Bergsmännen i de flesta orter, men väl i Nora-trakten? Jag hade bref i går från ;Bergsmännen i Grythyttan, Carlskoga Grangärdes och Norbergs Bargslag; de försäkra mig alla om den erkänsamhet, som jag gjort mig förtjent af (och det vet jag att jag också gjort), och från tre ställen hafva de skritvit till Aftonbladet och sagt, att deras fullmäktig inte står på en så fot med Bergslagerna, som tidningarne tro., (Förhållandet härmed är här ofvan upplyst.) Men Aftonbladet har ej intagit deras uppsatser, det är nedrigt af honom emot mig, och det visar brist på aktning för bergsmännen: men det kommer en annan tid, då de fördömda tidningarne få sin sak annorlunda. Jag har lärt känna Bergslagsbefolkningen nu; jag anser den vara den bästa stammen i hela nationen... Förf. förstår, som man ser, äfyen att smickra!) De rätta sjelfständiga personerne der äro sädane män, att ingen kan med förrädiska tal afleda dem från tillgifvenhet för deras väljörare och som arbetat till deras bästa. Och nästan öfver allt har jag blifvit berysmännen mera dyrbar, i samma mån som vildsinta tidningar sökt förfölja mig för det jag tagit rättvisan i försvar, så väl i det enskilda som i det allmänna. Jag har en tid dväljt en plan, som nn mera öfvergått till beslut hos mig. Jag vill ald-les upphjelpa berysmansståndet trån det förfall, som sedan är 4940 inträdt, då bergsmanshemman först fingo komma ur ständets händer. Jag skall litet längre Iram säga fullständigare, huru härmed skall tillgå; men jag vill säga detta till en början, uppmuntrad af den framgång och förbättring, som ståndets belägenhet vunnit genom den nya författningen, och ledd å min sida utaf den vänskap, för hvilken jag nu allmänt i bergslagerna blifvit ett föremål, och som tillika synes lemna mig medel i händerna för att genomdrifva så vigtiga syften. Sjelfya P. P. i G. skall visserligen dervid biträda mig, ehuru han nu tyckes föga uträtta med sina Noraoch Jernboåsbocr, hvilka minst af alla visat sig gynsamma emot den, som med oerhörd ansträngning arbetat till deras förmån och att försvara deras rätt. Jag skall skrifva utförligare en annan gång, och tecknar mig nu Tit.s och hela Bergslagens vän och tjenare.n ) Uppdiktade och nödgades erkänna mig ej kunna bevisa, hade här varit rätta ordet. ) Aftonbladet har låtit helsa Hr Svederus, att han kunde låta införa sina repliker annorstädes, så framt han ej först ville antingen bevisa eller återtaga sina smädliga beskyllningar, det är sant. MMU— AA — En skandalös anekdot om Skånska Correspondenten, som länge varit i omlopp, har nu af denna Correspondent sjelf blifvit, sanningen till ära, fullkomligt bekräftad. Man påstod nemligen allmänt, att besagde tidning förlidet år alldeles icke ägde någon egentlig redaktion, utan vore ctt slags garde chieffon, der hvar och en ägde afbörda sig det som besvärade honom, utan all annan föregående granskning, än den ringa, som behöfdes för att öfvertysa sig, i det varan icke saknade de mes grossiera kännetecknen på den utmärkt goda sorten. Ehuru berättelsen härom tillräckligt vitsordades af Correspondentens innehåll ifrån början till slut hela förlidne året, ansåg man den likväl icke böra tagas efter bokstafven, så meyket mindre, som hvarken i förra årets eller i det nästföregåendes anmäan om tidningens fortsättning ett enda ord nämndes derom, att denna företogs utan redaktion. Att sådant likväl varit händelsen, finnes tydiigen af Correspondentens prenumerationsanmälan för innrevarande, hyilken slutar med följande märkliga ord: asistförflutne är hade tidningen (Skånska Corespondenten: ingen egentlig Red., hvaijehanda ippsatser intogos utan granskning, så att omyexing (?) och hållning saknades.n Vi önske att 4840 års red. ej måtte få anledning tt yttra detsamma om 4839 års. —— enar (Insändt.) NORBERGSKA PROFESSIONEN I LUND: Man har härt an Anh annan ses er