Aftonbladet – 12 januari 1839, sida 3

(Införes på begäran.) Vid Fröken Emma Fredrika von Materns gro den 8 Jan. 48539. Frid öfver jorden — englarösterEsjunga! I tempelgårdarne gå folken opp; Der bönen tändes uppå hvarje tunga Af himmelsk glädje och af jordiskt hopp. Liksom ett mäktigt thordön orgeln brusar Ett heligt segrens: Ära vare Gud; Och frid på jorden! — tempelsången susarj I smältande ackorders varma ljud, Ja, sjelfva smärtan gläds! — I heta plågor Der låg ett barn, en fjortonårig brud, Och sände bort på morgonstjernans lågor Sitt hjertas blyga dufvopost till Gud, Och himlasvaret kom så skyndsamt åter, En hvitklädd engel, öfverjordiskt skön, Ifrån den Gud, som älskar och förlåter Och hörer hvarje from och menlös bön. O! var ej du min faders hulda maka? O! är ej du min moders drömda bild, Som öfver barnets vår sågs troget vaka, För länge redan från mitt hjerta skild! Jag var, jag är — hörs engeln sakta svara — Din mor, din engel, och en himmelsk gäst, Uti hvars famn du snart, o! snart skall fara xTill andra verldars glada Jesufest! Så dagar gingo. — Sensitivan dignar Och sluter till sitt hjertas späda blad! Och ler och dör; men blicken än välsignar Det vänförbund vid hennes läger bad. Så, lik en fenix, i sin moders sköte Från smärtans bål hon flyger fri och säll Till Jesu kärleksfulla, glada möte, Till himlens morgon ifrån jordens qväll. Glad som en vårvind från sin barndoms dalar Hon flög i lifvet ut och kärlek gaf och vann; O! när ett minnesord från hemmet talar, Hur tåren log, och hur då kinden brann! Och mången barnslig runa åter ilar, Klädd som en fridfull bön, med hennes namn Till hennes glada barndomsverld och hvilar Uti en faders och i trogna systrars famn. Hur mildt oeh godt var detta blyga hjerta! Hur englaren var denna späda själ, Som kände knappt till namnet syndens smärta, Och gjorde likars väl till eget väl! Som på besök hon syntes här i lifvet Att visa andra vägen hem till Gud; Ty uengel stod på liljepannan skrifvet, Och uppå bhjertat stod det: cChristi bruds! fom cFarväl, välkommen, fader! — Barnet ilar cEn stund förut till Minnets djupa dal, cDer det så tryggt från tidens stormar hvilar, aDer glädjens blommor gömma inga qval. cFarväl, J glada syskon! — Böner, drömmar Slå lätta bryggor vid Jordanens strand, cPå hvilka kärlek, systerkärlek strömmar aTill eder från lycksalighetens land! Du andra mor, J systrar, som kring båren Slän kärlekens och hoppets sköna krans, Farväl! Farväl! — När vintren flyr, och våren — En himmelsk vår — slår ut sin helga glans, aJag hoppas se er åter! — Vården hoppet, cEr oskwld vården under lifvets strid, cOch gören väl, och väl fullborden loppet! Farväl! Uti Gud Faders helga frid! MENS SPSS SVT An ost BAG nte mr Lr KR SAV.T. ET SIST ER Om RR 0