Aftonbladet – 11 januari 1839, sida 1

allt, och det är blott fråga om att vänja sig dervid. Jag är t. ex. öfvertygad att Fohr, som bief nedskjuten af Belabre, kände sig icke mindre sårad af det emot honom använda förfarandet, än af kulan. Hvarföre? Emedan han trodde sig blott hafva stött emot väggen af en vanlig boning. Hade deremot en officiel beriktigare stått vid sidan af hans dödsbädd, och sagt till honom: cMin gosse, du bedrager dig; detta skott, som synes förarga dig, riktades ifrån ett citadell; o! då hade der j stackars fan visst icke dragit i betänkande att utropa: ddet är någonting helt annat! i så fatta omständigheter har jag ingenting vidare att invända; jag är nöjd , och tackar ödmjukast. Påståendet i le Sigele har icke blifvit vederlagdt af de officiella beriktigarne, och nu medgifver man, att det medborgerliga bofvets boning blifvit ett krigscitadell, med alla de filantropiska företrädesrättigheter, som tillkomma dylika anläggningar. Och på hvad sätt ser sig detta regeringens hotel garni förvandladt till ett citadell? Man svarar: -cKonungens eller immedlemmarnes af den kungliga familjen närvaro är tillräcklig dertill. BDeraf följer att, enligt hofmamluckernes påstående, har medborgarekonungen rättighet att, efter behag, göra citadeller likså väl som att utnämna pärer. Detta är en ståtlig men alldeles ny rättighet, hvarom icke stod ett ord i programmet 1830. Ickedestomindre respektera vi den, i all undergifvenhet, af fruktan att af någon kronans åklagare se oss antastade för förbrytelse emot de citadeiler, dem Konungen innehar i följd af nationens önskan. Men då citadellerne äro oskiljaktiga från Konungens person, så upphöra Tuilerierna, så snart han aflägsnar sig derifrån, för att göra en liten promenad, att vara citadell; de blifva åter en medborgareboning; man kan spatsera deromkring, utan fara att få ett skott i kroppen. Kungligheten:ätervänder, för att äta; pass-på! akta er, fästningen är åter tillbaka kun kungligheten! Detta är högst sinnrikt! Enligt detta system bär kungligheten skansar, vallar, vindbryggor med sig hvart den går, liksom snäckan sitt skal på ryggen. Stiger kungligheten till häst, så blir i ögonblicket dess gångare ett fast slott; kommer kungligheten till Champlatreux, till Hr Mole, på kalas, förvandlar sig plötsligen brädden af dess tallrik till en befästad plats. Man måste medgifva, att denna hofmanna-uppfinning af citadeller och lösen är beundransvärdt uttänkt, för att inpregla i folket vördnad för slottet, och hålla det på ett vördnadsfullt afstånd. Å andra sidan kunna de goda tidningarna nu med sanning påstå, att det. rådande systemet dag för dag alltmera befästar sig ivallmänhetens tillgifvenhet. SPANIEN. Enligt berättelser från Madrid af den 23 December, hade Hr Perez de Castro väl ännu icke anländt dit, men man trodde, att han skulle emottaga konselj-presidentsplatsen. Det nya kabinettet hade imedlertid vidtagit en åtgärd, som man ansåg väl beräknad, nemligen att afskaffa de s.k. Xefes politicos, och ersätta dem med intendenter. — I Cortes andra kammare tvistades lifligt om händelserna i Andalusien och ministrarne angrepos häftigt, dels för det, att de låtit arrestera Cortesledamoten Alvaros i Sevilla, dels för det Malaga och Cadix ännu höllos i belägringstillstånd. Ministrarnes försvar ville ej rätt lyckas. Intrigerna i pretendentens högqvarter hafva slutats till Marotos förmån, hvilken sålunda sått segrande ur striden. Österrikiska kabinettet skall hafva rådt pretendenten, att ej mer låta mörda de fångar, som föllo i hans händer; detta råd tycktes likväl ej ännu haft någon verkan, ty Cabrera har offentligt tillkännagifvit, att han ej ärnar gifva någon fånge parlon, kvilket baft till följd en befallning af generalkapitenen i Valencia, att skjuta alla fånsar, som han redan gjort eller framdeles kunde öra, till dess Cabrera ändrade sitt mordsytem. Hos Munnagorri inträffa hvarje dag Carlitiska desertörer. Han har samlat sina soldaer och förevitat dem deras rymning, samt illkännagifvit, att hvem, som ej fann sig väl os honom, kunde begära sitt afsked. Som medlertid ett rykte utspridts, att solden skulle ördubblas vid Jultiden, så yttrades mycken ntusiasm och ingen ville öfverge honom. BELGIEN. Engelske ministern påstås hafva förklarat elgiska regeringen, att i fall Kamrarne toge i fvervägande Hr de Merodes förslag, att låta esätta gränsfästningarne med Fransyska truper, så skulle England anse detta såsom er rigsförklaring. Påda Kamrarne hafva bifallit regeringens föeag om understöd åt Belgiska banken. Rykte går, att Konungen skall ämna upplösa amrarne. Skälet skulle vara det intryck, efve de Merodes tal gjort. Representantmmaren har imedlertid 2journerat sig till — MHP 1 sa