Aftonbladet – 7 januari 1839, sida 3

bärvarande Lasarett och Hospital; af hvilket, i fö ening med hvad jag förut haft äran meddela, äfver som att reqvisition från Kongl. Sundheltskollegiui ägt rum (och äfven bifallits) till erhållande derifrå af ett läkarebiträde, sedan Doktor Eneroths ick längre kunde påräknas, torde inhemtas, att Konun gens Befallningshafvande iakttagit allt hvad på des embetsåtgärd kunnat ankomma, omständighetern medgifvit och behofvet i detta hänseende erfordrat och är det under den sanna öfvertygelsen, att Ti gjort det sig till en pligt, att jäfva det omdöm (äfven af den ringaste individ), hvilket skulle me någon skymt af rättvisa vilja konstituera Tit. bla till en slags sentina för osanna uppgifter (se inne hållet af brefutdraget jemfördt med de i underteck pvads artikel åberopade handlingar) till hvilkas af slöjande, ehurn den anfallne det förmådde, Tit icke ville benäget bidraga genom samma medel som offentliggjort dem, som jag härmed framstäl ler denna min anhållan om ett rum i Tit. blad fö dessa rader såsom en nödig rättelse till cRättelsena heldst denna sednare i öfrigt icke eller lemnar der för det billiga klandret möjligtvis alltid resigne. rade högre embetsmannen, så väl som den underordnade tjenstemannen, den upprättelse inför allmänna opinionen, han i närvarande fall bort skäligen kunna fordra och de nämnde officiella do kumenter ostridigt förmått gifva. Hernösand den 22 December 4838. Carl Aug. Ecikhel. Litt. A. Till Konungens Respektive Befallningshafvande: Får härhos äran lemna underrättelse, att undertecknad den 27 dennes besökt Torparen Skalin i Fjolsta, hvilken tillika, med tvänne gossbarn, ännu befans sjuk och sängliggande af typhös feber, fö: hvilka läkemedel och anordning lemnats. Hustrun deremot var konvalescent. Sundsvall den 30 November 1858. Joh. Brisman. Vidimeras N Ex. Officio Carl Aug. Eckhell, t. f. Landssekreterare. Det bref som föranledt denna replik, innehöll, att Ifr iandshöfdingen i Hernösand permitterat Provincialläkaren i Medelpa., på obestämd tid till en längre resa, medan en läkare i Hernösand nyss hade afiidit och den andre iråkat en svår sjukdom, och att orten derigenom blef i saknad af sjukvård. Hr LandsSekreteraren har uti den här ofvan intagna repliken låtit förstå, att ingen enda af brefvets uppgifter vore sann, och på visst sätt äfven att bladet genom dess intagande gjort sig till elt slags sentina för osanna uppgifter. Detta ger oss anledning fråga: Var uppgiften att Doktor Platzman rest bort, osann eller har den blifvit motsagd? Var det osannt, att den ene Läkaren i Hernösand var död och den andre insjuknat, eller att detta var händelsen med Provincialläkaren i Ångermanland? Ar det styrkt elier uppgifvet, att annan Läkare var att tillgå och fordrades innan Hr Pjatzman reste? År den s. k. rapporten af Hr Doktor Brisman, som finnes bilagd den ofvanstående skriften, ett förordnande? eller visar den när förordnandet var dateradt? Svaret härpå torde utan vidare tvist bestämma, huruvida ingen enda omständighetc 1 brefvet var sann, eller huruvida dess innehåll i hufvudsaken är vederlagdt genom ofvanstående skrift. Vi hemta dessa frågor för öfrigt endast ur det som ligger framför ögonen, neml. brefvet och svaret. Sakens närmare sammanhang kan naturligtvis bättre bedömas i orten än af oss, det är derföre utan ändamål att för närvarande uppehålla sig vid ämnet. VERKET CL AST EON EPN AA MA ä FRE A mRRT