Aftonbladet – 5 januari 1839, sida 3

va eiler söka befäl på handelsfartyg. De skola vara många nog, för att icke behöfva göra ailt för långa vakter, utan äga ledighet att afböra de föreläsningar, som skola hållas af ätföljande professorer. Denna instruktionsresa har ingen sorts bestämmelse till trafik och kan derföre allt jemnt ställas till de tjenligaste trakter, så att högre latitudgrader och oheisosamma kuster upphinnas i den tjenligaste årstid o. s. v. I expeditionen deltaga äfven personer, som skola studera språk och andra kunskapsgrenar, hvilka äro af vigt för sjöväsendet och industrieu. Dessa studerande skola under resan ordentligen förberedas att vid återkomsten taga akademiska grader. Disciplinen om bord skall besörjas af två räd, det ena bestående af elever, det andra af professorer och officerare. — Afgiften för dem, som önska medfölia för undervisnings skull, blir 2500 francs om året. Anmälan skall vara gjord före den 40 dennes. — Assis-Rätten 1 Chalons har förehaft ett brottmål, deri prof af en högst egen monomani blifvit framlagda. En karl, vid namn Bouton, hade redan för några år tillbaka varit anklagad för försök att kastrera ett gossebarn. Han blef då förklarad för galen och insatt på dårbuset. Derifrån blef han dock nyss utsläppt, på intyg af läkarne, att han vore frisk. Men genast var han åter färdig att förölva ett nytt brott af samma natur. Han narrade med sig en fem års gosse inåt skogen och sargade honom på ett ohyggligt vis. Inför rätta erkände han, att om han en gång blefve fri, skulle han icke kunna afbålla sig ifrån att ytterligare drifva samma yrke; han kunde aldrig se en gosse, utan at! känna en oemotståndlig lust dertill. Doctor Pezerat, hvars utlåtande domstolen infordrat, afgaf ett sådant med mycken lärdom och skarpsinuighet författadt, däri ban visade, att Bouton i allt öfrigt var vid sundt förnuft och endast behäftad med nämnde obotliga monomani. Domen blef: 20 års tvångsarbete. — Hos en urmakare i Paris inträdde nyligen en elegant klädd man, som affekterade cn främmande accent med skarp brytning, och begärde se på guldrepeterur. Man visade honom flera sådana, utan att han kunde bestamma sitt val Urmakaren märkte snart, att denne man sökte bortvända hans uppmärksamhet, emedan ban ständigt begärde se det ena uret efter det andra, utan att bli vid något. Detta var imedlertid endast obestyrkta misstankar, och köpmannen vågade således icke vägra att visa sina varor åt en person, som möjligtvis kunde hafva för afsigt att verkiigen köpa något. Han gaf derföre i hemlighet en ef sina arbetare en vink att observera den främmande, utan att denne skulle märka något. Ett ur syntes änteligen behaga köparen, och man tvistade just om dess pris, då en betjent inkom och bad urmakaren skicka någon, som kunde se på Hr L...s bordstudsare, emedan denne nyligen kommit hem från landet. Den främmande som ej syntes gifva någon akt på budet, kunde nu icke komma öfverens med säljaren om priset, utan tog sin hatt och gick. Hos Hr L...2an mälte sig nu en person, som sade sig vara skickad från urmakaren; han insläpptes genast. HKlockorna uppdrogos allesammans, med undantag af en i herrens kabinett, som arbetaren fann helt och hållet i olag. Han ville derföre taga ut verket, men Hr Ls... ville heidre, att han medtoge heia klockan, och att man, medan Lon lagades, kunde skicka honom en annan. Arbetaren efterkom hans vilja och bar bort studsaren. Knapt hade han afiägsnat sig, förr än en annan person anmäldes, som äfven sade sig vara skickad af urmakaren. Detta väckte naturligtvis mycken förvåning, och hvar och en insåg, att en ai dessa båda måste vara en bedragare. Till sin skada erhöll Hr L... likväl snart visshet om, att det varit den förstkommande, som narrat honom. Då han undersökte sitt kabinett, fann han sig, utom sitt ur, hafva förlorat tvenne diamantknappar, som legat i en kopp på spiseln jemte sin portfölj, som innehöll en bankosedel på 500 francs. Mamsell Taglioni i Petersburg. Mamsell Taglioni, som för närvarande vistas i Petersburg, har nyligen uppträdt i en ny ballett, komponerad at hennes fader och hvartill ämnet är taget ur Webers verldsbekanta Preciosa. Några dagar förut hade hon på jernvägen giort en utfart till Pawlowsk, för att på dervarande Vauxhallen se en nyligen engagerad -zigenaretrupp uppföra sina nationaldansar, hvilka äfven förekomma i nämnde ballett. Då hon inträdde i salonden, hälsades hon af orkestern, som genast uppstämde en Cachouka. Såväl den utmärkta dansösen som hennes far voro förtjusta af zigenarnes dans. De hade, såsom de uttryckte sig, icke väntat finna hos detta råa, balfvilda folk från det inre af Ryssland så mycken själ, eld, konst och behag i alla rörelser. Till sin balett upplät Mamsell Taglioni gratis ett par loger åt truppen. — En fransysk dram Louiza de Lignerolles, som i somras gjorde lmycken ycka på Theatre Francais i Paris, har under sednare månaderna blifvit gifven i Engelsk öfversättning på Ade!phi(h atern i London och bedömas fördelaktigt. cAskådarnes tårar och snyftningar, säger ett Envelskt blad,c utgöra bästa beviset på den sympati, stycket vunnit hos publiken. POSTSCRIPTUM. Det bhekanta målet om ett par i Hr ålder