Aftonbladet – 3 januari 1839, sida 2

hvad som icke i lag är med uttryckliga or förbjudet, äfven må anses tillåtet. ) Hr ÖOfverdirektören börjar sin förklaring til Bergskollegium med den anmärkning, att ve dermälena borde tjena till rättelse så väl fö: guldsmeden, i händelse han begärde nytt prof som för den tjensteman inom kontroilverket hvilken verkställt profvet; men förmenar, at vedermälenas förvaring vid kontrollverket nå. gon längre tid vore alldeles öfverflödig, eme. dan de privata ägarnes anspråk på deras åter. fående redan förfallit genvin preskription, ehvad man ville beräkna derna efter 4793 är: förordning, eller efter den sednare stadgade tioäriga. Att Hr Öfverdirektören skulle vari förbunden att före vedermälenas nedsmälltnint göra någon förfrågan hos Bergskollegium, be. strider han på den grund, att 48534 ars reglemente icke föreskrifver Öfverdirektören skyldigheten att till Kollegium ingå med någon bemställan rörande dispositionen f Kontrollverkets inventarier, hvarförutan Öfverdirektörn så mycket mindre fann anledning till den förmodan, att Bergskollegium skulie vilja ikläda sig ansvarigheten för Kontrollverkets inventarier, som, då detta verk, år 4834 öfvergick från Kommerstill Bergskollegium, ingen invenlering skedde, samt Koilegium icke heller hade något ombud närvarånde vid den inventering, som anställdes år 485353, då Bergsrådet Broling tillträdde öfverdirektörstjensten. — Vidare anmärker Hr Öfverdirektörn, dels att Kommerskollegium aldrig låtit inventera vedermälena, dels att dispositionen af Kontrollverkets inventarier alltid ansetts tillkomma Öfverdirektören, samt att Bergskollegium aldrig förmält sig vilja taga vard om vedermälena. Slutligen har Hr Öfverdirektörn! äfven meddelat, att omkring 2, af vedermälena redan före hans tid skulle saknats. Det faller genast i ögonen, att alla dessa ursäkter äro af den art, att de ingenting ursäkta, emedan man aldrig från den omständigheten ensamt, att någonting ej ärfuttryckligen i lag förbjudet, får draga den sfutsats, att det är tillåtet. Åtskilliga uppgifter, t. ex. den, att Bergskollesium ej skulle haft ombud närvarande vid 1333 års inventering, alt ingen inventering skedde vid Kontrollverkets öfvergång 4834 till Bergskollegium, att 14, af vedermälena förut saknades o. s. v., bevisa väl icke heller något ör Hr Almroths rätt att disponera en staten illhörig samling, men äro dessutom obestyrkte ch således föremål för en framdeles utredung, hvarföre de här gerna kunna lemnas utan fseende. Räsonnemangerna deremot innefatta lera förmenanden, så påtagligen oriktiga, att ngen speciel bekantskap med Kontrollverkets nrättning erfordras för deras bedömande, och lessa tro vi oss, utan att gå den lagliga unlersökningen i förväg, kunna påpeka.