Aftonbladet – 31 december 1839, sida 2

sig, så böra de, såsom sådana, något litet. veta hvad de säga. Huruvida detta är fallet, skoc la vi undersöka. Ins. talar om någon, som i skydd af tryckfriheten vill undergräfva vårt samhälles grundvalar, och herrarne af adressen cogilla högt det åsidosättande af allmänna pligter, som dagblad och flygskrifter tälla uti att stundeligen förete.c Detta är en så grof anklagelse, att det bordt vara Insändarens pligt , alt icke skicka ut densamma i ett allmänt ordalag, utan att åtminstone litet närmare specificera hvad han mente dermed. Vi skole försöka alt hjelpa honom på vägen. Är det anmärkningarna öfver det :sätt, på hvilke et domaremagten och juryinrättningen begagnats i vissa tryckfrihetsmål? Eller är det klagomälen öfver det våld militärauktoriteterna denna sommar tillåtit sig emot obeväpnade, och underlåtenheten att sedermera låta undersöka, huru det tillgått vid vissa af dessa bragder; eller är det framställningen af den förlust, som tillskyndades både landtmannen och statskassan genom landttruppars onödiga dragande till hufvudstaden och underhåll härstädes 1 flera månader, eller är det kanhända pressens yrkande på kontroller i allmänhet vid publicerande af revisorernes anmärkningar, i hvilka Friherre Palmstjerna deltagit, som bevisa detta undergräfvande ? Det synes, som om något skäl skulle förefinnas, att begära dessa frågor besvarade. Herrarne af adressen tala dessutom öfver mångahanda saker, bland annat derom, att de känna beholvet af förbättringar och framsteg, och att dessa säkrast beredas, när de ci grundlagsenlig väg vända sig till Konungen, Den grundlagsenliga vägen är hvad Ständerna i sina skrifvelser till Konungen antingen såsom önska ningsmål yttra, eller i ordentliga lagförslag framställa. Nu har likväl Ins. upplyst, att nämnde herrar ej utgjorde någon deputation af Riksstånden, och att således denna grundlagsenliga väg ej kan af dem beträdas. För dem återstår således, såvida de hafva förstånd alt inse, det vissa förbättringar fordra undanrödjandet af de fördomar, hvaraf de kunna mötas i opinionen, blott den andra grundlagsenliga vägen, eller tryckfrihetens, och då de, som säga sig känna behof af förbättringar och framsteg, derom torde komma att expectorera sig i aDagblad eller flygskrifter,, hade det kanske varit rådligast att icke på förhand ut tala någon allmän förkastelsedom öfver ett vehikel, som man sjelf kan komma i behof att begagna. Friherre Palmstjerna har ock talat om Östgöthens karakter, hvars grunddrag skola vara enkelhet och rättframhet. Var meningen härmed, att för Konungen framställa en karaktersskildring al provinsens innevånare, så kan beskrifningen hafva sitt värde såsom hvarje annan karaktersmålning. Var den åter att deri gifva en vink, det man talade på provinsens vägnar , så hade provinsen bordt rådfrågas, men då denna nu ej hade gifvit något cuppdrag, så var fullmägtigskapet följaktligen aldeles obehörigt. Skulle åter herrarnce af adressen föra ordet för en viss fraktion af provinsen eller för den goda staden Norrköping, hviket synes troligt af ordandet om erkänslan, jublet, det goda som blifvit bevisadt dem, de uppfyllda förhoppningarna 0. s. v., så borde det likväl icke hafva undfallit herrarne af adressen, att denna stad hittills visat sig hafva till hufvudsyfte att arbeta för ett prohibitif-sy— stem, som icke precist instämmer med den stora mängdens åsigter ibland den öfriga delen af nationen, och att det således ej tillkom denna stad att föra ordet för hela landet, med hvars allmänna intressen dess enskilda så mången gång varit i kollision — vi mena här icke de verkliga intressena, utan dsssa förmenta, som tro sig behöfva lefva af prohibitioner och inkräktningar på sina medborgares rätt. Men Ins. i Allehanda har försäkrat, att männen af adressen representerade, icke de fyra stånden , icke orten eller staden, in mindre landet, utan blott sig sjelfva. Det vore derföre, såsom oss synes, temligen i sin ordning , att desse herrar af adressen namnålvo sig, på det atryckfrihetens verkliga vän!er, måtte få lära känna hvilka vänner deha grannskapet af Bråviken, som försäkra dem m sin ynnest och beskydd, äfvensom för att ned dem kollationera sina heocrann am trvelko