Aftonbladet – 31 december 1839, sida 2

tutioner, med hvilka vi följa på ett halft sekels afstånd efter den öfriga civilisationen Att undersöka, hvilka utsigter som här öppn: sig för vår blick, förtjenar likväl ett serskildi kapitel, som mera specielt tillhör framtider eller det nya året. ee TRYCKFRIHETENS VANNER I NORRKÖPING. Dagligt Allehanda för i Lördags har en insänd artikel från Norrköping, undertecknad: Deltagare uti Adressen (Baron Paimstjernas adress till Konungen nemligen) ämnad, dels att vederlägga ett par uppgilter i Statstidningen, rörande tillkomsten af ilrågavarande opinionsyttring, dels att sjelf afgifva en dylik. Allehanda har infört den utan någon anmärkning. Vi skole derföre taga oss friheten att framställa några sådana. Ins. börjar med den förklaring, att Statstidningens uppgift om en edeputation af alla fyra ståndena, som skulle hafva framburit adressen, är ett språkfel, emedan personer deltogs deri, som icke tillhörde något af dessa fyra stånd, och männen af adressen för öfrigt icke åberopade något uppdrag, utan representerade blott tig sjelfva — hvilket med andra ord vill säga, att Friherre Palmstjerna antingen icke uppfattat deras mening, 1 hvilkas namn han talat, eller ock öfverskridit sitt uppdrag, när han ordar om de närvarandes visshet och lifbga öfvertygelse, att alla landsorters tänkesätt öfverensstämde med deras egna. Vidare bestrider Insändaren Staltstidningens uppgift, att adressen voterats på Fransyska, hvilket ej varit möjligt, utan att Landshöfdingen endast uppmanat den eller dem af de församlade, som ej voro fullt af samma tankar som de, hvilka i adressen uttrycktes, att ej deltaga i dess öfverlemnande. Den öfversattes sedan i hast på Fransyska, men justerades ej. Slutligen, och för att försockra pillerna af den dementi, Ins. nödgas gifva Statstidningen, försäkrar han, aatt här ej ens var fråga om hvad man kallar tillställning af embetsmän eller betitlade, utan att det, som skedde, blef en följd af lika meningars sammanträffande, och ett skriftligt bevis derpå finnes. Äfven så väl, heter det slutligen, känner hela orten, att tryckfrihetens verkliga vänner kunna vara lugna i afseende på tänkesätten hos dem, hvilka afgåfvo adressen. Det är blott den, hvars egna medvetande vittnar om en afsigt att, i skydd af tryckfriheten, undergräfva vårt samhälles grundvalar, som bör känna sig träffad af adressens mening. Derjemte förklarar Ins. sin öfvertygelse, att Allehandas redaktion ej hörer (ill dessas antal, hvaremot ett ingående i någon explikation med en del andra tidningsblad vore att byta ovett.c Denna ynnestfulla försäkran till tryckfrihetens vänner, att adressens aflemnare har den godheten att icke vilja dem något ondt, är temligen lik Hr Atterboms icke mindre ynnestfulla. och betryggande förklaring, att det hvarken var hans eller Geijers afsigt att åter införa katolicismen eller den gamla Asaläran. Det är sålunda 1 skydd af dessa gynsamma tlänkesätt och medan nådens dörr ännu står på slänt, som man kan våga begagna denna tryckrihet, för att säga Herrarne af adressen ett par ord om betydelsen af hvad de i sitt namn åta yttra, något, hvarför de ännu icke tyckas: wafva gjort sig reda. Hvad de tala om att de ej uppdragit någon tt i tryckta skrifter upphäfva sig till organ af leras besvär, är en fullkomligt enskild sak, varom det ej hbehöfdes orda inför Statsschefen, lå de säga sig representera blott sig sjelfva, I. v. sS, några individer, och ingen lärer talat mm dem. Men då de uppträda för att afgifva n opinionsyttring, då de till och med påstå ig föra ordet för alla landsorter och en 0onätligt öfvervägande majoritet af rikets inneryggarea, så halva dessa innebyggare någon ätt att begära få veta, hvilka deras förespråkae äro, någotsom likväl hvarken Statstidningen ller Insändaren ännu funnit för godt att uppifva. Kanske hafva de likväl, som vi förut ämnt, icke observerat betydelsen af dessa fraer, hvilka sålunda stå ensamt för Friherre Jalnmctiarnnac nl asnga Man d2 IA : HN. FS VU