Aftonbladet – 27 december 1838, sida 3

träde. Bland de offentliga nöjena i Paris intaga naturligtvis teatrarne första rangen. Man går och återkommer till dem; men under korta mellantider uppdyka likväl många nouveautter på detta modets haf och fängsla för någon tid uppmärksamheten, och denna sommar var turen kommen till konserterna. Det är också onekligt, att de varma, dofva sommaraftnarne inbjuda till dessa luftiga salar, der springvatten plaska, blommor dofta, och sköna harmouier uppfriska luften med sina osynliga vingar. Det är ingen ansträngning vid denna njutning; man kan fritt invagga sig i detta dolce farniente, som den qväfvande sommarvärmen lockar till. Trenne af musik-konservatoriets skickligaste medlemmar insågo detta; de trädde ut från Operans långsamma men säkra bana och bröto sig sjelfva en sidoväg, i det de i tid visste taga sina lotter i modets lyckohjul. Således uppstodo de tre etablissementer, gom för närvarande göra furore i Paris, och som tvifvelsutan komma att hålla sig uppe nog länge, för att försäkra entreprenörerna om en lysande förmögenhet. Det äldsta af dessa är Concerts St. Honord, hvilket har sitt namn af gatan, der etablissementet är beläget. Uti cen stor, jemförelsevis enkelt dekorerad, af springvatten afkyld sal anför Mr Valentino en orkester af 80 musici. Ett talrikt och valdt sällskap af amatörer och konstnärer samlas här hvar afton, för att njuta af den mest korrekta och grandiösa exekution af Beethovens och Mozarts symfonier; ty Mr Valentino har haft nog djerfhet att sälta sig i opposition emot den moderna kadriljoch galoppadmusiken, för att åter framdraga de gamla mästarne med deras djupa ackorder, och således verka en reaktion. Vare sig att det är nyhetens lockelser eller denna musiks egna värde, men Mr Valentino har nästan fullkomligt lyckats i sin plan, Det är numera på modet att vara förtjust i Beethowtn; den flyktigaste Pariserdandy kan sitta hela timmar likasom bortkommen i åhörandet af dessa symfonier, för att till slut kunna gifva sitt bifall tillkänna med detta sakta, betänksamma applåderande, som utmärker kälnaren, och som här är just på sitt rätta ställe. Då man från Valentinos konserter inträder på Musards, är det ungefär med samma känslor, som då man från en mörk, göthisk kyrka träder ut i den fria, gröna naturen, der solen lyser och foglarne sjunga Denne Musard, entreprenör för konserterna af samma namn, är en förunderlig man. Ungefär medelålders karl, med ett ättikesurt, petreficeradt ansigte, till utseendet likgiltigt för allt, vet han dock att lämpa sig efter Parisernes alla griller att bemäktiga sig allt hvad Paris frambringar af mod och lyx, och således, genom att smickra publiken, beherskar han henne oförmärktmed den lilla käpp, hvarmed han anför sin orskester. På Rue Neuve-Vivinne ser man hvarje afton en stark trängsel af vagnar och fotgångare utanför den vackra portal, som leder till Musards konserter. Entrepriset är mycket billigt, en frank; men detta hindrar icke den eleganta verlden att här sammanträffa. När man träder inom den med rika och tunga förbängen betäckta dörren, bländas man nästan af den lyx och pragt, som herskar i detta feepalats. Det är ctt af dessa ställen, der man mest kan märka, att man är i Paris, centralpunkten för Europas lyx och förfining. Den ofantliga salongen är efter det herskande modet dekorerad å la renaissance. Freskomålningar betäcka taket och det öfre af väggarna; nedantill äro dessa betäckta med spegelglas, ungefär i samma smak som det -berömda gallerie des glaces i Versailles. I midten af rummet höjer sig en estrad för den 90 personer starka orskestern. Allt detta öfvergjutes af den bländande klarhet och glans, som endast gaslågan förmår frambringa. Men det bästa kommer nu. Genom en präktig kolonnad skådar man ut öfver en skön trädgård med allter af blomstrande oranger och lagerträd. Ofvan hvälfver den mörkblå aftonhimmeln sin stjernbeprydda döm, milda fläktar kringsprida de herrligaste vällukter från de blomstrande citronoch pemeransträden, och en ofantlig mängd bronskandelabrar upplysa på ett sällsamt sätt de dunkla gångarna. I bakgrunden ser man en terrass, der springvatten glittrar och nedstänker i blomsterkrukor. Mellan hvar och en af dessa slingrar sig en orm af brons, som längs terrassen utspyr en rad gaslågor. Muren vid ändan af trädgården är åter beklädd med speglar och dessa återspegla den underbara scenen i oändlighet. Det präktigaste kaftehus i Paris utbjuder på ena sidan alla slags förfriskningar. Sådan är lokalen, hvarest Hr Musard gifver sina konserter, och man måste tillstå, att det musikaliska svarar deremot. Här kan man väl icke vänta sig vissa systemer, eller anläggningar på att förbättra publikens smak, strängt genomförda, men ett sprittande, brusande, melankoliskt och l1eende potpourri af toner, som på frappant sätt måla folklifvet i Paris. Hr Musard förstår i botten den konst att uttrycka dagens tilldragelser och tendensen i sina kadriljer och galoppader. Man kommer på hans konserter, för att låta sig öfver-1; strömmas af samma brusande haf, hvari man dagligen färdas, men endast med mildare, varmare böljor. Sina nittio olika organer förstår han bringa till harmoni och oenom hvar och en aftor dazse art IN bj ee jan