Aftonbladet – 20 december 1838, sida 2

rt Ts. OP TN BRT MARE, URL DUSKA I hela denna genre vi haft tillfälle att se. M 6. Redan förlidet år utkom första häftet af denna skrilt och ådrog sig då en förtjent. uppmärksamhet af alla barnvänner. Det ifrågavarande är i samma plan, och syftar att, jemte en nyttig undervisning, bereda barnen ett nöje, som sjelfva undervisningen icke alltid förmår väcka. En blick på detta innehåll visar tillräckligt, huru rigtigt utgifvaren uppfattat sin plan. Man finner t. ex. deribland: cAlmanackan under olika tidehvarf, Naturegenheter i det nordliga Sverige, Marknad i Lappland, Laxfisket, några gamla slott och ett par af Sveriges utmärktare landskap, ett bröllopp i Blekinge, Ahus prestgård, några gamla traditioner, såsom Rigs vandring, Hvitala ruin, Maglesten vid Ljungby m. m. :Plancherna föreställa en Westgöthe, ett par Wingåkers, ett par Wärends och ett par Blekingeboer, en Lappby samt Upsala slott och domkyrka. Några äro rätt skickligt ritade och figurerna kolorerade. i M 7. I likhet med de förra åren har äfven nu en liten Toilett-Almanach visat sig, nitid till det yttre och likaledes rätt snäll till innehållet. Ett poem (De tre svåra orden) öppnar dansen och är försedt med en liten vacker gravyr. Det prosaiska består af en liten berättelse med titel: Choleran. Signaturen I—n ansvarar allmänheten om en Jul-lektyr, som är ganska njutbar, om än icke i estetiskt afseende af någon upphöjd rang. M 8. Den vanliga lilla Almanachan har blifvit heledsagad med plancher och poemer, under benämning af Månadskarakterer för år 1839, älven af I—n. Stentrycken äro med verklig komisk talang teknade, och i poemerna har Hr I—n:s sångmö visat sig nästan mera lekande än någonsin. Vi kunna med godt samvetd rekommendera detta lilla uppkok på almanachan såsom en ganska rolig läsning, LEJONET I ÖKNEN, AF KARL AUGUST NIKANDER. Detta skaldestycke innehåller en poetisk skildring af några de förnämsta skiftena af Napoleons lefnad, och består af följande 42 stycken: aDet unga lejonet; Medborgare-generalen; Pyramiderne; Isola Bella; Kejsaren; Den ende sonen; Moskwa; Aret 41815; Napoleons monolog; En dröm 4824; Napoleon; Lejonets moder. Hr Nikanders sångmö framträder här, efter en lång hvila, för första gången åter inför allmänheten. Klarhet i bilderna och en frisk, men icke öfverlastad kolorit i teckningen är en af hennes förtjenster; det fel, som egentligen vidlåder henne, är en stundom förekommande mindre jemn hållning i sjelfva fantasiens flykt och ett plötsligt nedfallande af tankarne, likasom af trötthet. Ifrån detta fel är likväl förevarande poem temligen fritt. Vi meddela här nedan i utdrag ett af de vackrare styckena: En dröm på S:t Helena, 489214: aJag satt i går och slumrade, en stund, På klippan, under lagern, den du känner: Der är så svalt, när middagssolen bränner — Det var ej sömn; nej! det var blott en blund. Mig sjelf och alla mina qval jag glömde; Jag slumrade så ljuft — jag drömde. Det blef så ljust omkring mig. Solen kom I kejsarprakt upp öfver blåa bergen, Och stormen teg och vågen vände om, Och lifvet log i fordna rosenfärgen. Der stod en man bredvid mig Minnets brand Mig genomflög. — Hån tog min ena hand; Den andra, bäst bekant med all min smärta, Låg troget tryckt intill mitt bjerta. Och mannen sade: ccKänner du mig ej?a — Jag tänkte noga efter . . .. Nej! Du är dock visst en gammal vapenbroder; Du talar, som du kom från Memnons stoder.a cJag kommer från Egypten, det är visst; Vid Pyramiderna du såg mig sist . . -Se upp! der stå de än på andra stranden ...a Och dervid tryckte han mig hårdt i banden. aJag har till sällskap här en gammal vän, Som sökt dig vidt kring jordens öde kuster, Ett rof för fruktan ej, men väl förluster. Det är en örn. . . . Säg, känner du den ej? Och jag såg upp. Der satt den sköna hamnen AT mina scgrars örn Jag sträckte famnen; Men mannen sade: cOrnens väg var lång: Han husvill är bland menskorna och tingen