lidi CCIIL IUCUe IHHdallUL TICMaTIS TUI, SILVA PvVHe ran om dess införande, hvilket vi ansett oss böra villfara, under lemnad öppen rättighet för der person, som är föremål för anmärkningarna, att, om han dertill finner sig föranlåten; besvara dem i detta blad: NÅGRA ORD TILL FÖRFATTAREN AF RECENSIONEN ÖFVER DANSKA TEATERN UTI DAGLIGT ALLEHANDA. Uti en del Numror af Stockholms Dagligt Allehanda för sistlidne November månad, är en kritik öfver Danska Teatern införd, som, i vår mening, visar, att en kritik ofta kan vara en kritik på en dälig kritikers dåliga kritik. Recensenten gör ett hopp från Oehlenschläger till Mamsell Grabn och en sammanlikning emellan Stockholmska och Köpenhamnska Teatrarnas balletter, som icke tyckes vara något obetydligt hopp, när man påminner sig, hvad framlidne Balletmästaren Galotti giort, och hvad numera den talentfulla Bournonville gör för den Danska balletten. Enhvar rättvis bedömare måste väl medgifva, att vi icke äga något att uppvisa, som kan räknas till den högre balletten. Anmärkaren känner, att Stockholmska Teatern skickar sina elever till Köpenbamn, för att lära dansa, och att Stockholms första Dansös äfven ditrest, för att inhemta underrätteiser vid arrangementet till Den Stumma i Portiri. Detta tyckes, efter vår enfaldiga mening, bevisa, att den Köpenhamnska balletten, ringast taladt, icke förlorar vid jemförelsen, och att den alldeles icke står på en så låg punkt, som Recensenten och hans omdöme. Det är allmänt bekant, att Mamsell Grahn gjort mycket uppseende på Stora Operan i Paris, och att hon sedermera med sin utmärkta dans förtjusat Hamburgarne; och likvisst ser Recensenten heldre Fru Eriksson gå öfver Teatern!!! — Anmärkaren, som varit hänförd af Mamsell Taglioni och andra Dänsöser på Stora Operan uti Paris, har alltid trott, att, när en Dansös der kan uppträda med bifall af en stor och konstkännande publik, så måste hon ock kunna dansa. Recensenten är af en motsatt tanka, och vi skulle gerna afstå något af vår individuella mening, af den Danska publikens och äfven Hamburgarnes omdömen, så vida icke Pariser-publiken lemnat henne ett så utmärkt hedrande vittnesbörd och, när denna publik med välbehag sctt henne uppträda vid sidan af Taglioni, när konstens veteran, den frejdade Vestris, funnit sig belåten med hennes dans, så måste hon lika säkert tillhöra första rangens Dansöser, som Recensentens omdöme i detta afscende, lindrigast sagdt, qvarstår med den fastkörda Resvagnen. Nu kan man fråga, hvarutaf vet Recensenten i D. A., att Mamsell Grahn icke kan dansa? Jo, det är lätt att förstå: hans Znre säger honom, att hon saknar grace! Det är således ett fel hos Parisarne, Hamburgarne och äfven hos vår ringhet, att vi icke studerat den dansskola, som läres i vår Recensents inre, — Mamsell Daguin behagar Recensenten bättre. Märk väl läsare! Enligt Recensenten i D. A. är skillnaden på Mamsellerna Grahn och Daguin den, att den förstnämnda, när man satt en bit krita emellan tårna på henne, skulle hon rita mycket större cirklar än Mamsell Daguin, hvad tycker läsaren? Jag undrar hvad Mamsell Daguin sjelf skulle tycka om hon sett Mamsclil Grahn? Recens. påstår att Mams. Grahn icke dansar naturligt. — Det skulle verkligen i hög grad interessera Anmärkaren, att få lära, huru man i naturen lär att dansa. — Skall det vara i skogen af hjortar och harar, eller skall det vara af mycket hoppande insekter, som man svårligen kan nämna? Annars veta vi sannerligen inte hvar man skall studera naturen för att lära dansa. — Innan vi lemna Recensentens omdöme angående Mamsell Grahn, få vi hemställa den vigtiga frågan, hvarföre icke hennes vackra tänder behaga Recensenten? och hvarföre en Landtmätare skall bevittna den räta linien, som utgöres från hennes stortå till benet? Denna sednare upptäckt måtte skola räknas till Recensentens humoristiska taiang. Hvad Recensentens kritik öfver den Danska Tragedien och öfver de öfrige af Danska Teaterns Artister beträffar, så är det allmänt bekant hvad Tragediens nuvarande fader, Oehlenschläger, gjort för den Danska Scenen, och att Hakon Jarl anses vara Oehlenschlägers bästa Tragedie, och det är äfven bekant, att bland Danska Teaterns Sujetter finnes en utmärkt Artist, Doktor Ryge, hvilken med goda inkomster var Stadsfysikus i Flensburg och ansedd för en skicklig Läkare, men af känsla för den dramatiska konsten och läsningen af Hakon Jarl förändrade sitt yrke, då en oemotståndlig makt drog honom till Teatern; och författaren sjelf yttrar sig, att Doktor Ryge var det förträffligt sanna originalet till den Hakon, som författaren skildrat. Oechlenschläger omtalar i sin Prometheus, att han för framgången af sina Tragedier står i mycken förbindelse till Danska Teaterns Artister och synnerligast till Doktor Ryge samt Hr och Fru Nielsen. Ett sådant vitsord af en bland tidehvarfvets störste författare i Tragedien om en Aktör, som arbetat sig upp till en så hög ståndpunkt, torde vara mera gällande än den resande Recensentens oblyga tadel öfver handlingar, som han tyckes lika litet begripa, som han förstår det språk hvarpå de utföras. Recensenten påstår vidare att Tragedien står högre i Stockholm än i Köpenhamn, hvilket StockIL iachaarna csalfrea knNnannact tarde veta DN få AA fd Jm kunst Mm K AR hn rr Ks AK Rs KR