Aftonbladet – 12 december 1838, sida 3

ledet, för att bjelpa vågra g wohuheitens dyrkare i det välmenta försöket att så om 1 ga och förståk. det gamla skråtvåoget, av det vor? tilläckligt att strypa ett näringslil fir VO ITHartlMmaps lor, Ba att s2ga traca ur I af vida större styrka än det Srevska? EOKHANSDELS-8ULLETIN. I Bref i Andeliga Ämnen från så kallade Lä I sare, särdeks bland A:lmogen i Norri land. I företalet till dvssi bref säges om Lägarne, latt nde utgöra en iexe ubetydlig dei af de för I s-mliogsboer, som stå långt framom sina öfriga imedlaistna ui religios bildning och sedlighet Til och med deras ckonomiska ställning är battre äv den öfriga församlingevs Derjemte til lägges denna ieke ogrundade anmärkning: Torde hända uteblefve större delen af läseriets oi behagliga, stundom lagsiridiga yttrivgar, om de, hvilkas beliga kall är att vira församlingarnes lärare, alltid värdigt fylide sina platser.n Någon fuilständigare skildring af denna scktz: åsigter Cosh lynnen finnes ieke här, men behöfves ock så i sjolfra verket icke, ty brefven tala i detta fli tillrsekligt för sig sjelfva. De äro till anvtalet 54, skrifaa för det mesta under detta och förflutna året, samt til någon del al fruntim(mer. Mean vänte sig icka att deri fiona några loriginella filosofiska idder, nigra förssåodiga och Iredbara lefnadsåsigter — man skulle kunna tiljligga: ens några idger eller åsigter; nej, deyrIka tvärtom obehöfligheten, ja reut af skadligkejten af alla sådana, och predika ena enda vighet, jen enda pligt, en enda förtjenst: tron på Fräl saren och hans försoning. Se här några utdrag uc brefven, som torde gifva ett begrepp härom: Omfvi ock ej alltid tå känne frid och fröjd, så ;är det dock lyckligt, att vi äfven da stundema hafva samma nåd hos Gud, att vi nu äro kom-! ine på den plats, der icga synder komma åt loss, att skada oss, såsom Frsnko siger. Sedan jag icke genom någon ogen tillbjelp, uian blott genom Kristi blod, blifvit rättfärdig och salig, så är jag oj I på den ena stunden rittiärdig och benådad och den andra stunden icke, utan j:g är au: tider och stunder lika rättfärdig och i samma oviga nåd och högsta vänskap hos Fadron — — — — — Jag skulle ju vara kort och säga dig, att jag nu lefver rätt fri och salig, icke just nöjd med min kristendom, ty dem är sv:g, och köttet har bo ärelse emot inden, så att vi ej förmå allt dot goda vi vilje, som Paulus säger; men Jag sätter min tro och tröst, icke på min kistendom, uten på Kristum, och säger som Luthe:: håller icka min kri,sendom stånd, så skall min Kris us håll.s, och så här: j Jag är uti min kristendom Tyvärr ej mycket ren eli! from, Men uti Lsmsens död och blod Nog selig, helig, isen och god. Alla dessa soråk, som äro fasta såsom berg och kl:ra som solen, intyga nu alla en sak, nemlig:n: att Gnd utgilvit sin Son, som med sitt blod boritagit våra synder, och vill nu blott genom honom taga on hv:r till nåd, som i sin syndenöd med tron tar det emot, alldeles utan ringaste tillhjolp af någon ge:ning I och värdighet; som Paulus säger: utan gerning:ir, på det ingen skall berömma sig. Detta allt är nu Guds råd om vår selighet, detta denm stora Evangelii hemlighet, som fördold varit af ve:ldens bagynnelse tör dem, som fört2ppats, och bli!ver så till dagarnes ända. Auvnat kan folket se och lära; men detta ser ingen mer, än de få trogna, hvarföre det i Skriften ) kalixs en lönlighet, Evangelii hemlighet, Guds rikes hemlighet, gudaktighetons h. mlighet. — — — ,Hit höra nu :lia Psuli språk mot gerning:rna, der han så idkeligen upprepar: utan gerDingarna, genom trone allena; ty denna punkt tålingm tillgats af egen förtjenst, utan här vill Kristus vara allona.x — — — ;Men fågar du, om då goda gerningir a!drig behäfves, å svaras: alls icke till att bli Guds. ban och bli sina synder qvitt, ty det blir du ejge-l nom dina gerningar, utsn genom eu tnnans, nemligen Kristi, med tron omfattade.n Det ä i smnivg en bedröflig lära, denna lira om gerningaruas obshöflighet och trors enda förtjenst, ty den alstrar tvenne, hvar och en för sig, lika förderfliga följder: verldslig o-J. verksamhet oeh andeligt högmod. Denna tro, ! som har ingen regel, ingen form, ingen mätare, . är någonting så oändligen lätt att uppnå, och; då den de,jemte är så oändligt tillfyllestgörande, , i 1 måste följden blifva densamma som af alla andra aristokratiska företrädesrättigheter, genom hvilka men, uian arbete, utan ansträngning, utan kunskaper, endast genom andras bemödanden eller lycka, vinner fördelar, dem ingen! J