Guerillorva tilltaga hastigt i de södra provin serna: den unge Remechido, Rachedo, Cabeils och Joao Bsjoa stå i spetsen för dem, och f allt mer och mer tillopp. Mord oeh plundrin; höra för närvarande till ordningen eller rättar oordnvingen för dagen i detta land. Ea del a invånarne i en by vid Beja blefvo nedbuggn: af en rebellhop, utan någon annan anledning än att de voro af olika politiska tärkesitt. en annan by mördade rebellerne presten, oe i Castro kronouppbördsmannen, hvars kassa de medtogo. De grufligaste exeesser hafva blifvi föröfvade på en mängd orter i Alemtejo. Under det guerillorna på detta sätt husera i södra delea af landet, vägra bönderna i norra delen att betala skatterna. På ett ställe hade 1000 satt sig tillsammans och beväpnat sig, si godt de kunnat, för att taga emot uppbördsmännen; men då de militära autoriteterna gjorde mine af att använda våli emot dem, lade de dock ned vapen. Poströfverier förekomma ganska ofta I med. let af Oktober röfvades posten emellan Lissabon oeh Agarvien, och veckan derpå dena emellan Lissabon och Oporto. Trenne rötvare tull häst, och andra till fots, förde postiljner och konduktören afsides från landsvägen, bundo och lade kafle i munnen på dem, öppnade postväskorna, och 1ogo alit som var af någo värde. Resten af brefven strödde de omkring på marken. Bloit efter myeket besvär lyckades det postiljonen och konduktören, att komma lösa. Röfrarne utgöra vanligen i Portugal icke någon ifrån det öfriga samhället afsöndrad klass, som, förborgad i smyghål, drifver sitt väsen; utan de äro för det mesta besutet folk, den hvar och en känner, och som lefva i sällskap och umgänge med hederliga menniskor. Bakom deras rygg pekar man på dem såsom beryktade röfvare och mördare, men i synen är man höflig och artig, tager af hatten och omfa vcar dem såsom andra vänner. Alla frukta dem, och till och med autoriteterna viga ieke antasta dem. Iaogen dristar stiga fram med någon anklagelse, och på detta sätt taga röfverier och mord ingen ända, emedan de, som mörda och plundra, få lefva i fullkomlig trygghet. Holland. Från Amsterdam skrifves den 1 dennes (i Handelsbladet) att berättelsen i Engelska tidningar, att Konuagen af Holland skulle hafva gått in på konferensens i London sednoaste förslag (rörando nedsättningen af Belgiens andel i statrskulden), efter all anledning saknar gruad. Deremot har Frankrike gjort försök, att förmå Holländska kabinettet till Luxemburgs och Limburgs afträdande till Belgien, emot en lämplig lösesumma. Det Holländska majestätet skall doek äanu ieke alls vilja höra på det örat. Måhända bir likväl detta expedieat till slut det enda, som kan lösa Belgiska frågan utan svärdshugg. Tyskland. Från de Preussiska Rheoprovinserna berättas såsom säkert, att de der i garnison förlagda regementen, hvilka bestå af infödda Rhenländare, komma att förläggas till andra delar af Preussen och i stället ersättas af Pommerska regementen. Denna omflyttning skulle kunna tydas på något förehafvande emot den omtvistade delen af Belgiska gebitet, vid hvilken operation Rhenländare måhända vore miodree att lita på, såsom hafvande gemensamma sympathier med Belgierne. Möjligt är det ock, att religionsoväsendet i erkemsiftet Cola är orsak till de in födde truppernes bortskiekande och ersättande genom andra. Preussen har, som bekant är, hittills i afseende på den inre landtstyrelsen varit deladt i 8 provinser, med en såkallad öfverpresident i spetsen för administrationen i hvarje previns. Med den tilltagande befolkningen och industcien har denna indelning befunits mindre lämplig, emedan göromålen blifvit för myeket ho pade på en hand. Beslut skall nu hafva blif vit fattadt om hela monarkiens indelande i 24 såkallade presidentskap, med en president till chef för förvaltningen i hvarje. För närvarande befinna sig alla de 8 provinsernas öfverpresidenter i Berlin, der täta konferenser hållas mellan dem och ministeren. Fråga skall vara om vidtagande af åtgärder emot det katholska presterskapots alltjemat vex ande anspråk och orolighetsanda. Det bervktade kabinettsrådet Leist i Hanns