a om Lå 2 het -mot Hr Crusessto!pe, varit hufvudsaken. FÖRSLAG TILL FATTIGVÅRD. Aagieade denna vigtiga angelägenhet, hvars iordniogbringande snart skall taga allmänhetens synnerliga uppmärksamhet: i aospråk, meddels vi bär nedanför d2 bhufvudsakligaste puvkteraa af ett förslig, som, ehuru ofullständigt för när varande ögonblick, då de officiella uppgifierns om paupcorismens tillvext börjat gå i bredd med balietinerza om den allmiana lycksaligheten, hkvil icke blott ianaehåller flera frågor och upp: lysaioger, lämplige att meddela den med ämne obekante förs:a begreppen om de svårigheter, fattigvårdslagstifiniugen framter, utan atven äger det särskilda intresset att vara författadt al en bland d2 skickligaste och mest ovanliga embetsmin, vårt laad ägt att upprisa, framlidne Landshöfdingea Casper Ebrenborg, och hra:til ea afskrit beaöget blifvit oss meddelad. Han sysselsätter sig deruti icke med paupe: rismens grund, och icke heller med mealen till dess förekommande; ban drifves af sin egen p-aktiska erfarenhet om våra så kallade ekono miska författningars ofullkomligheter och iakonseqrenser vill oaskan aut bota dem, oeh hans närvarande förslag till stadga för fatigvården är tyilgen ett försök att afbjelpa det bryderi, hvari haos befattaing med d-nna vård vid läns styrelsen mer än en gång, eller rättare sagdt oupphörligt, försatt bonom. För ett sådant ögoablieketz beho! har han ej gått längre, än nödigt var, u:au blott sökt att bringa till enhet och koaseqsens de stadgar, som redan dels de jure, dels de faeto exister.de, och det bör derföre icke förandra, att man hos hoaom återfianer några rumera temligen allmänt förkastade grundsatser, t. ex, fattigbjons tvingande till krigstjeost eller allmänt arbete. Detta oaktadt, skall den i ämnet erfarne lätt inse, att det skulle tjena till mycken lättaad, om regeringen kuonat ölverviana sia böjelse för ajournering och bragt ordning i det gamla, under det man väa tade på det nya. Ehrcenborgs förslag var nemligen ämaadt att läggas under regeringens ögon och hade derföre blifvit försedt med så kallade motiver, eller redogörelse för skälen till de stadgar, författaren föreslagit; dessa synas oss lämpligen kuana tjena till iuvledsing för sjelfsa förslaget, och vi börja derföre med dem Författaren antager, att bristen på bestämda oeh allmänna stadgar knappt för något ämne här i landet är så känbar, som för fattigvården. Författningeroe rörande detta ämae äro utkomna piolika tider och utan sammanhang, innehilla g:nska obestämda stadgaaden i frågan om skyldigheten att försörja de fatiiga, men ännu obestämdare i frågan om sättet att fullgöra denna skyldighet. I förra tider, då tillfället att nära sig ej var så inskränkt, som nu, och pligten att gifva almosor räkosdes till de kristliga, var man fördragsam mot tiggeriet, och detta kunde derföre af den fattige b:gagnas; nu åter, sedan pligten att gilva almosor blilvit en borgerlig pligt, är man ofördragsam mot tiggeriet, på samma gång som man icke drar i betänkande att undandraga sig skyldigheten att lemna bidrsg till de fauige, så snart man förmeaar, att denna skyldighet med större fog kan hvälfras på någon annan. Följ den al denna förändring i åsigterva bredvid författoiogaroas ofullkomlighet och obestämdhet har blifvit oräkneliga tvister emellan de försörjoingsskyldige inbördes och mellan dessa och de fattiga samt en helt och hållet af pastorernas lynne och samvetsömhet beroende, öfver allt sig olik administration af fattigvården. Ea ny författning för fattigvården är således högst behöflig. Denm författning bör bestämma: 1) hvilka som äro berättigade till understöd; 2) hvilka som äro förpligtade att i hvarje särskildt fall utgifva detta ucaderstöd; 3) huru fattigförsörjningen sk ll inrättar; 4) huru tigzeri och lösdrifveri må förekommas. I afsegoud: på det första är det klart, attingea nödlidande, ehvad orsaken till hans fattigdom än må vara, får lemnas hjelplös. En sörskild uppmirksamhet miste likväl lemnas åt tvänne klasser af fattiga: barnaföderskor, då fadren är okäod eller urståndsatt att lemna mo dren nödigt underhåll, samt afsigkomaa fattiga hushåll. Båda dessa arter röna af menigheter—. LV len ALA — LÄ JA fe oo and FT