Aftonbladet – 10 december 1838, sida 3

a BYybb AULAISL, UVA IH257T SI VOLRUED I he Uuctin ilendast miliioners blod förmådde släcka. Genom a Hidelser vanställdes och förvrängdes est of naituren ieke omildt sinve, till dess menskligt ea (lände upphörde att röra detsarema, och redlige -jhet och senning och den fromma kömslan af t pligter, dem vi äga motgud och mennmiskor, vitikit från en man, hvilken ett egoistiskt syfte rijoeh sträfvande bortryckt i sin hvirfvel. Tantas animi vwvirlutes ingentia vwvitia Åequabant: elinhumans erudelitas, perfidia plus quam al Punica; mnihil veri, Pihil sancti, nullus deäm metus, nullum jusjurandum, nulia rel:gio.s a i (Livius öfver Hannibal). Engbiers död, Wrights a irysliga lidanden, Piehegrus hemlighetsfulla änI dalykt, Toussaints qval, detta har man ofta 2 Imad eftertryck framställt som fläckar på Napo-ileons öra, emedan individers öden erbjuda ba; i traktaren ett bestämdare föremål uppiända vår I I fentasi och häftigare uppröra vår känsla, än de mera sammarflytande bilderna 2f eländet i stojra massor. Men för det lugnare reflskterande lögat antyder en krigsförklaring, sem icke kan lrätifärdigas eller endast en dags onödiga förlängande af ett krig ett wida mera nedslående ämÅne till betraktelser, häntyder på en för verlåen i mera förderflig själsstömning och påkallar ett vi-jda strängare ogillande än straffbarhetem af en I bandling. I Huru engenämt känner icke mensklighetensioch dygdens vän sig lättad om bjertat, då han vänIder sin uppmärksamhet från denna karskter, joch hans öga faller på den största man i vår, Ii alla tider — på den ende, hvilken tillnamnet Istor, som menniskorna så lättsinnigt slösa, för att nära dess värsta fienders brott, med rätta och utan öfverdrift kan tilläggas. I SVashington se vi en underbar motsats ef nästan alla de egenskaper och fel, som vi ofran anmärkt om Napoleon, och hvilka så helt och hållet varit egnade att väcka ex blandad känsia af bem undran, smärta och afsky. Nästan helt och hållet utan detta Iysende smille, som bliadar hvardagsmepniskan, nästan utan någon synnerligt liflig fattningsgåfva, och dertill utrustad med ett ringare kunskapsmålt, än man vanligtvis finner hos samhällets vanliga medelklass, ja till och raed hos väl uppfostrade nrenniskor af de lägre stånden, framställer sig denne utmärkte man för vår uppmärksamhet i desto enklare och anspråkslösare attributer, så fullkomligt utan: allt, som vid första anblieken frapperar och väcker förvåning, som tillhörde han någon afskiljd re gion af privatlifvet. Men han ägde ett säkert och sundt emdöme, en fast och sjelfbeslutsom själ, hvars lugna klarhet icke lät sig störas genom någon lidelse, ja icke ens getom någen känsla; ett kraftfullt förstånd, som mer arbetade än sprängde sig igenom, mer undanröjde och kringgiek, än öfverhoppade alla hinder. Hans mod i slagtningarna och i rådkammaren var så fullkemligt, sem af denna sena och starka själ kunde väntas. En orubbligt rättvis man, af grundfasta boslut, hvilken lika litet !ät missleda som skrämma sig af andra, lika litet förföra eller bedraga sig af egna svagheter och sjelftörvillelser, . som genom andra memniskors konsigrepp, lika litet modfälldes af de mest invecklade svirigheter, som han kända sig öfrermodig på lyckens svindlande höjd: — sådan ver demnestore man; vi må betrakta huru ban ensam bar hela tyngden ef de nästan förtviffsde fölitågen, eller huru han genom sitt snilles bjolpkällor och sitt mod ärorikt slutade jet rättmätiga kriget; burna ban, lika döf för stormen från alla exalterade partier, sammanlänkade de stridiga elementerna i sitt politiska? råd, eller huru han bildade ett pytt regeringssystem för ett stort folk — första gången, som ett så oerhördt experimeat försök. les af en ensam man; eller Endiligen huru han, från den höjd af makt, bars dygder gifvit honom öfver den nation, hvars öden han ledt, så länge hans bjelp behöfdes, nedsteg, aktad och ärad af la partier, alla nationer i menskligheten, för ti blifva tregen mensakliga rättigbeterra, och å det det aldrig någon tyrann måtte kunna ppellera till hans exempel. Detta är den stoe Amerikanarens fallåndade gloria: krigiska riurafer , hvarpå de mest sanguiniska förhoppingar skulle förtvifla; en lyeklig herrskare midt bland alla på en fullkomligt oförsökt banas vårigheter; — men en krigare, hvars svärd ndast då flög ur skidan, när naturens första 0 hixd dat och en herrelkara haller födan