Aftonbladet – 10 december 1838, sida 3

me na, seger öfver en numerär öfvermakt. Me elutom det, att dessa betraktelser någorlunda för klara Nepeleens krigsbragder, hvilka i anna fall varit Gmöjliga, göra de likväl intet anna afbrott i hans ära, än så vidt hens bandlinga toge skenet af underverk, ty det var hans ä ra, att ben aldrig lemnade ett fel af sia fiend obegagaadt, att han aldrig inrymde åt honon någom fördel, den hen icke med rikliga pro cent åter kunde frånryeka honom. Man ka ieke heller neka, att, då Napoleons krigslyck: blef henom vidrig, hans snille strömraade i si myeket rikligare mått. Efter slaget vid Aspen utveeklade han mer talang, mer ståndaktig. het ön i alla eina föregående föluåg, och han: motstimd i Frankrike, under den fruktansvärd: etrid, som föregiek hans fall, har af mång: I blifvit betraktadt såsom ett mäseterstycke i hans i I fältherrelif. Härtill böre vi ieke förgäta, at idet största fölet under hela hans bana, hans I tåg till Moekera, endast var ett politiskt fel. De oerbörda ructningarna till demma kampanj, I de kombinationer. hvarmed han samlade denna förvånande, af så många elemenier sammanmeaosatta häremakt, fördelade den, satte den : kka rörelse, som hade det varit en enda korps, ett busdjar, ett viljelöst verktyg i hans hand, utvecklade i högeta grad den wvaderbara talang för anerdning och lefvande handling, hvarmed han var begåfvad, och hans jättelika ansträngningar att återtaga den genom fölttågets olyckliga utgång honom frånryckta terräng misslyckades endast derföre, emedan ingen mensklig makt på en månad förmår skapa ett rytteri, oller em befälhafvere meddela rekryter veteraners krigstukt. I krigshistorien är tvifvelsutan Hannibal den ende, som kan jemföras med Napoleon; och om vi betänka, huru mycket svårare Karthaginensarus ställning var, huru mycket längre dennma olika strid varade, men ännu mer, om vi påminna oss att Hannibals historia blifvit författad af hans Gender, under det Napoleon warit sin egen häfdatäeceknare, så synes rättvisan fordra, att den nyare tidens hjelte står tillbaka för ålderdomens. Men Napoleons snilke var icke inskränkt till kriget, äfven för civila angelägenheter ägde han vidt omfattande snillegåfvor. I Kabinettet som på slagfältet var han samme man med den skarpa blicken och den raska beslutsan beten. Hans offentliga verk, hans politiska reformer, isynnerhet hans lagbok äro monumonter af hans vishet och energi, hvilka — tiden her redan visat och han sjelf stolt förutsegt det — skola öga ett oförgöngligare beständ, än alla bans segrar. Hans borgerliga mod var mera lysende än hans och de fleste andras mod på slagfältet. Huru hvardaglig synes ieke hans brevur vid Lodi, der han under Österrikarnes dödsslungande kanoneld framstormade öfver bryggan framför sina vacklande kolonner, i jemförelse med det orubbliga, upphöjda mod, som förde honom med en hand full soldater från Cannes till Paris och uppfyllde hans bröst med kraft och tillförsigt att störta en dynasti och öfverväldiga ett rike med skräcken af sitt namn! — Och Napoleons gåfvor voro ieke blott statsmannens och krigarens. Om han icke, liksom Cesar, var en fulländad telare, så kände han likväl menniskorna, isynnerhet Fransmännen, hvilka han på det nogaeste studerat, så i grund, ati han för dem ägde en henom alldeles egen vältalighet af djupaste ver-! kan. ått han är den störste eoldat Frankrike någonsin frumbragt, är ieke vissare, än att han, bvad komposstion och diktion beträffar, intager en plats bland Frankrikes förnämsta skriftställai re. Några af hans bulletiner äro verkligen mönster för det ändamål, hvartill de skola tjepa. Hans tal till sitt gamla garde vid Fontaipebleau är ett mästerstycke i värdiga och pathetiska uttryck; hins tal under de hundrade Jagarne på Marsfältet, som börjar med orden: General, Consul, Empereur, je tiens tout du peupley förtjenar att stå vid sidan af de ullkomligaste prof på enkel och majestätisk vältalighet. Dessa saker äro icke mindre san22 derföre, att de sällan eller aldrig blifvit bemärkta. Men med dessa stora egenskaper hos riljan i det högsta mod, det lättaste uppgöranle af sina planer, ett jernhårdt fasthållande mot let en gång i ögonsigte fattade målet; — med ika lysande förståndsgåfvor, genom hvilka dena fasta vilja verkade: den klaraste och lifligate fattningskraft, den mest intensiva formåga lj ee ee — RK UM ! MM MM pm —AA MM Pe: RH -MM MM —-— mA a AA A