Aftonbladet – 10 december 1838, sida 2

MM MVA — XV EVY AF TIDNINGARNA. Svenska Minerva, för hvilken ingenting är fördoldt inom det närvarande eller förflutna, sätter sig, som hvar man känner, äfven stundam på Pytbias trefot, i utbyte mot den vanliga trefoten, och det väder, hvaraf hon der fylles, Iåter hon sedan utgå i profstior om det tillkommande. Ea sådan inspiration bar nu åter öfverfallit henne, och hennes Lördagsnummer bär vittne derom. Till en början ordar hona om: nde namnkunnige röda stöflorne,, hvilka äro så namakunniga, att ingen menniska vet någopgonilng derom. Det är en farbror Mårten, som mycket bryr den beskedliga damen, och med hvilken hon i sin ordning plögar mycket bry sina läsare. Lik andra spåqrvinner älskar hon att tala å förtäekta ord, och man får således alltid gissa till hennes mening. Här är likväl denna kanske icke så svår att utieta. Hon har nemligen. kallat det vid Brunkeberg under byggmad varande hotellet: nFarbror Mårtens hotell,, och det är således troligt, att hon med bosagåe, fingerade person menar en af de båda Friherrarue, som låta bygga nämnde hotell. En af dessa herrar har sålunda, efter hennes försökran, varit ute och rest denna sommar, bytt om hästar i Årvika, hvilket visserligen är en stor märkvärdighet, och fallit i extaser vid Trollhättan, hvaröfver Minerva på goda skäl mockerar sig, emedan hon vet, att der flyter bara vattem. Vidare har omförmälde person utgifvit en skrift om Revolution och Republik, hvilket också är en alldeles tärsk nyhet, och, enligt hvad han förtrodt Minerva, i den afsigt, att skriften skulle bli åtalad. Nu åsyftar likväl samma resande och författare ett rysligt tillämnad: majestätsbrott. Hon äraar neml, ge ut en ny ströskrift, med full föresats 2tt göra den sådan, ait den under konungens frånvaro tillförordnade regeringen cmöjligen skall kunna undgå att, cm den vill eller icke, låta åtala densamma, så framt den vill undvika att kompromsattera sig i vissa för den ömtåliga hänseenden., Att denna underrättelse är ofelbar, får ingen betvifta, så ofelbir, som uppgiften om den Maceferlanska trillan och om de underbara kanonerna, hvarmed man kunde skjute, utan att de behöfde ndemonterasel (d. v. s. af fiendens eld förstöras eller eljest göras otjenstbara) hvaromfallt, jemte mycket dylikt, Minerva med vanlig tillförsigt vet ait förtäljn. Det ofödda fostrets öde ärimedlertid oåterkailigen afgjordt, Miner!