Aftonbladet – 10 december 1838, sida 2

Nytt bevis på hofvets ömhet om folket. Dagligt Altehanda för i dag berättar, hvsd man äfven för öfrigt i går hörde nämnas, att en af hofbetjeningens vagnar, som i Thorsdags afreste härnfrån med den Kongl. sviten, hitom Fittja stött tillsammans ined den aniindande paketposten, hvarvid em häst för betjentvagsaen förlorat lifvet. För att ersätta denne, hade hofbetjeningen tagit en af paketpostens dragare och på köpet piskat upp postiljonea, för det ban icke i godo ville förmå sig till deita utbyte uf em död dragere mot en lefvande. Allehanda tillägger den önskan, att saken måtte komma till Herr Riksmarskalkens kunskap, på det oförskämdheten måtte behörigen näpsas. Rättare vore imedlertid kanhända, att saken kom tili domaremaktens kuuskap, genom hvars åtgärd — i fall händelsen nemligen ägt rum — ieke blott den skjutsande kunde erhålla skadeersättoing, utam äfven ett billigt straff utkräfvas för detta skamlösa öfvervåld på öppen landsväg ochi fail det verkligen bekräftar sig, att det blifvit begånget på en i det allmännas ärender resande, hvars rätt att komma fori är åtminstone lika gifven, som den Kungliga livrbetjeningems. Om man för öfrigt visserligen kan antaga, att Herr Riksmarskalken väl icke gerna ser, att hästar ihjelköras, så är det å andra sidan lika säkert, att det på en gång skulle vara slut med denna laglösa framfart, som så ofta visar sig vid kungsskjutsningarna, om de höga herrarne i själva verket hade någon känsla för allmogens egendom. Det behöfdes för deta ändamål biott en tillsägelse från Herr Riksmarskalken, att den första hotbeijent, som skadade en häst genom hård körande, i och med detsamma vore af med tjensten och sjelf finge beiala hästen, och man skul: le få se hvilken förundransvärdt god verkan ås komme att medföra. Men visserligen är de rannt, att:det då ieke gerna gings en, att d: för: nämare herrarne af sviten då sjelfve åkte en mi på en halftimma.