Aftonbladet – 6 december 1838, sida 3

jtam för sitt eget öde. Måndagen förflöt på samma sätt, som Söndagen d. v. s. den omItelade matrosen serverade artigt mat och förfriskning, oeh redogjorde äfven för vind och väder, men var stum vid alla andra frågor. Tisdagen var stark sjögång, Heyerdal led ef sjösjuka och bad matrosen aumoda skepparen latt komma ned. Denne kom oekså, och iramtog slatligen, på Heyerdals enträgna begäran latt få veta sitt öde, ett bref, hvaraf såsom iskepparen ytirads, ban kunde erfara hela samI manhanget. Detta bre? var adresseradt till Hr Studenten Wilbelm B... — namnet var ej jennorlunda utsatt. Då Heyerdal anmärkte genast, att brefvet ieke var till homom, syntes i Jskepparen högst bestört, och frågade: nhvad heter ni då?, Fredrik Heyerdahl blef svaret, jsom belsdsagades af en beveklig framställning om den sorg, detta upptåg skulle förorsaka den bortfördes föräldrar, vänner och anhöriga. Skepi paren ville deck icke antsga H:s uppgift utan bevis, hvartill denne använde tvänne bref från isin far, och ett från systern, jemte några andra I papper, dem han lyekligtvis bade ifickan. Hvilken I förskräcklig ogerning var jag icke på vägen att imot min vilja begån utropade skepparen, och förtäljde derpå,att han af en mycket akiningsvärd och mäktig man moitapit det uppdraget, att föra en af dennes slägtingar, ea uvg man, med sig till Hamburg, för att på detta sätt förekomma eh myeket dålig handling, som den Ne mannen vor i begrepp att utföra, och för hvilken han endast genom aflägsnandet från landet på några år kuude afhållas. Eter öfverengskommelse med deune onkeln var planen till bortförandet uppgjord, och orkela hade nemligen lofvat, att dea olyskliga Lördagsaftonen sända den unga mannen till hamnbryggan i ett ärende till en viss skeppare, oeh till yttermera visso lemmwat ett signalement, som olyekligivis äfven i det närmsta inträffade på Heyerdal, åt minstone hvad klädsela angiek. Det företedda brefvet var äfven från onkeln och skulle, efter den npnga mannens lyckliga sinhändigande,, öl verlemnas till honom, för att upplysa honom om sitt öde. För att öfvertyga Heyerdel om sanningen af sina uppgifter bröt skepparen brefvet och läste det, naturligtvis med uteslutande af underskriften. — Onmkela beklagade deri att han på gamla dagar nödgades taga vissa mått och steg mot sin enda slägting, dem han älskade gåsem en son, underrättar att: skepparen hade ordres att för god betalning föra den goda slägtingen till Hamburg, der han på posten skulle finna bref med ionaeslutne 100 Spd., jemte närmare underrättelse om oxkelns afsigter rörande ban: uppehåll i Tyskland och Frerckrike, der onkeln ville bekosta hans underhåll. Orsaken till denna stränghet var, det behöfver knappt sägas, en kärleckshandel, hvari den unga mannen invecklat sig med en persom, som han aldrig kunde få, och brefret slutades med förmaningar att dämpa kärleken, studera och blifva förståndig, vilket allt förmodades kunna inom några år verkställas. Efter denna förklaring lofvade skepparen att ätta herr Heyerdahl i land, och lemnade hosom tillika 5 -Spd. Fram på mnetten drejade artyget bi, en båt utsattes och skepparen sjelf emte en saatros rodde Heyerdahbl i land, i det len förre uvderrättade homom, att han ru beann sig nära Krageröe. Skepperen anhöll åyo om tillgift, och Heyerdahl marchesrade fram2 i frack utan öfverrock och i det fasia beslut, tt vid första lägligbet köpa sig en ylletröja för tt begagna under fracken, samt att för resten ålla sig varm medelst gående. Följande Löragrafton anlände han, enligt Morgenbladeis uppift, till Christiania, der ban likväl genast mäste Btaga sängen. MSI ATETET NER SAKERNA KRA EVRAT ARTEN TNT GRATIS ONT TINE TEEN HANDELSOCH SJÖFAR TSi