Aftonbladet – 5 december 1838, sida 3

at Etortega hans offer, då jeg nck ett brettrån Kon sula i Alexandrie, som underrättsde mig, att han är nada komma tillbska till Frankrike med dem, Nä han etog j land i Marseille, befann jag mig der (rö ralee). Jag har sett, mise herrer, jag har sett mit bara komma i land, jag har icke omiemsat dot och homxom — pskande på den ankligzde — honom he jag också sett . , . . Ack, jag var väpnad, mine her: rar; jag hade kurnat hänma2 mig; men nej! Kengl Prokurstorn i Marseille rådde mig att visa moder tion Hen visade mig mycken välvilj:, och föreäkrage mig om upprättelse et lagen och skydd mot denne mang förolämpningar och hotelser. Ack, mine hesrar! det är der, der, jag fick min öfvertygelse, att hon blifvit offer för ett skändligt våld och mneriga hotelser. Ja, hin har. hotat, att förgifva henneg barn! ott bern omw sex år! (djup senzation) Ja hör det, rain fru, i mina ögon är ni oskyldig! (Ny sezsation). s Fru N. (msdå en af enyftnirgar afbruten röst) Det är omöjligt! ack, min horre. Mennen. Det är uten allt tvifvel . . , . hon var hans offer. Han hade i Egypten en syssla, som gef hozem 410,000 Frarcs i inkomet. Här utvecklaåe mannen do yttorligare skäl ham hede att boklega eig öivser Hr P. som, ehuru hauw en gång förlåtit honom, likväl icko upphört att förfölja hane huetru och ter förledt henne, genom de ohyggligsste hotelser. Efter denna ankligelse hörde man det unga barret, som med sannisgeng hela uttryck omtalada de Thotelser om mord och förgiftning, som det hört P. Tyttra mot både det och modren, under den tid han haft dem ho sig i Egypten. Herr Herdy, den :förorättade mannens försvarere, brängmärkte med förtrytelsons hela vältalighet den anklagades uppförande och slutade med att som skaI destånd fordra er summa at 10,000 Franc, Konungens Advokat, Hr Creissant försvade pvitt Jellvarliga och lifliga påstiende med Hr Hardys och I ferdrade för båda de enklagsdo, för deres gemenstmmg brottslighet, en gemensam delaktighet i det ef legonr utsatta straffet. Preeiidelnton!, (vändende eig till fru N., hvilken, åfvexsem hexwnes medbrotteling, icke hade zågon förevarere) Ni har hört enklagoleom min fru, hved har Ni ett anföre till Ert försvar? Fru fN.j Isgenting,! Hr Prosidomt . . . . Jag kar förorättat min man. Jag anropar derföre hans törlåteiee . .. . Jag förtjexar mitt straff ech hela dometolezse stränghet. Presidentoz. lemsar honom förmåga att tala. Presid. Ni terde vera trött; om Ni så vill, skall Åorastelen inettlla cecsioreon, för att lemne Er tideatt kemte Er. Hr FP. Jag tacker Er, Hr President, men jag kan nu tila, Här yttrar den anklagade några afbrutna ech osimmanhängende meningar: Jag är ej mindre olycklig än brottslig. Ngre: fläckar kunma finnas på m23 lefnad . . .. men jag förtjenar icke . . . , Jag är ickefen usling, som man nysg härstädes sagt . ... hatots och hämdens uttryck borde förstammas irättvieens boning . . .. Om jig vore så brottslig som men påstått, om jag ej kände mig mindre brottslig, akulle jag skaffst mig on advokat, hvire föredrag kanhända varit lika ötved som min anklagares , . Jeg har varit brottslig, jag erkänner det . . . . mon skälet är, att jag häntörts af en oemotståndlig pas2ioa, som förblindet mig ....men em passion, som likväl saknat allt hvad sådana venliga äga materiallt. Om man kunde sätta någon tro ti!l min försäkran, eå skulla jag säga, att det är första gången jag gjort mig skyldig till det brott, hvarför jag nu anklegae . . . . Jag her begått em förseelse genom min örter till Fru N., man denna förseelso var afrivillig . . . . Jag var endast vilseförd . . . . Våra själer sympathiserade . , . . Datta var hela mitt brott . . men jag är icke ensam skyldig . ... Fru N. Auklega icke mig, min herre! Ar P. .... Jeg anklagar er ej, min fru; jag är dertill allt för ädelmodig. Presid. Svara på den anklagelse för förgiftning, som innehålles i det afhörda barnets vittnesmål. Hr P. Jag har i Egypten möjligtvis kunnat tala om nagon förgiftningsplan mot mig sjelf, mon alldrig har hvarken i mina tankar eller mina ord, någonting förekommit i detta afseende, rörande Fru N. eller hennes barn. Jeg svär det vid min heder. Presid. Och af hvad skäl har ni, efter den förorättade mannens ädla förhållande mot er, kunnat få det infall att, vid fzmiljens afresa från Marseille gömma er på taket af den vagn, hvari de skulle åka? Hr P. (stammande) Det är sant . . . jag tillstår det, men det var nästan mot min vilja, och utan afsigt att göra någonting ondt. i Domstolen aflägsnade sig nu för att öfverlägga; vid återkomsten efter en stunds förlopp, fällde hon Fru N.... till 3 månadeas fängelse och hennes medbrottsling, Hr P.... till 2 ärs, 409 francs böter, som är högsta beloppet, dossutom till 5009 frarcs skadeersättning, eller i brist deraf 5 års bysättning, I det ögonblick Presidenten tillkännagat P:s tällande, öfverfölls Fru N. af en våldsam nerfskakning; hon nedföll från sin bänk och upphäfde ett häftigt rop; hennes ögon tillslötos, hennes anletsdrag förvredos, hennes tänder skallrade och hon vältrade sig på goltvet under förfärliga konvulsioner. Och Ni P., hvad har Ni atteöga? P. uppstiger ech röjer en förvirring, com knappt Någre vaktmästare och flere Advokater skyndade : till hennes bistånd och förde henne uti salen PasPerdus, der den olyckliga, genom använda omsorger, återfick sansningen och började snyfta som förut. Gensdarmerne förde P. tillbaka till fängelset; han avntacs förkrasead ach lada handen mot Pannan med