Aftonbladet – 4 december 1838, sida 2

nm——— —-.. —— es Vieenotarien Hr Sundborg, som varit häkr tad, på misstamka om delaktighet i den af Rusthållaren Lundberg eo. fl. med Hr Ålderman Wiboms namn å tvänne reverser öfvade förfalskning, her åter till Justitieombudsmannaen ingifvit en skrift, deri han, fortsättande sina förut anförda klagomål mot Hr t. f. Polismästaren Hultberg, ökat dem med angifvelser af särdeles grof art. Sjelfva föredraget i denna skrift talar icke otydligt om en sinnesbeskaffenhet, i hvilken man 8 ieke borde uppträda inför all mänheten; men såvida man bör följa den artagnå regeln, shvar och en må hållas för ostraffelig till dess motsatsen varder honom bevisadn, och derföre, med föramledande af så väl den fullkomliga bristen på all bevisning från polisens sida, som de många omständigheter, hvilka å den andra tala till Tit. Sundborgs förresån, har skäl att antaga, det han är oskyldig, så miste man medgifvay att han haft att utbärda det bårdaste missöde, sem någonsin kan träffa en äre lig menviska. Att, ehuru man ej tillförne blife vit för någom vanart utmärkande handling nOs terad, varda utan formlig; angifyelse, utam eng