Aftonbladet – 1 december 1838, sida 1

UTRIKES. Belgien. Vi meddela i dag, enligt löfte, Representantkammarens i Brässel adress till svar på thronta— let. Den talar ett ganska öppet och kraftfullt språk, och skall säkerligen ieke förfela sin ver kan på konferensen i Londos. Serskild uppmärksamhet förtjemar den strof i adressen, hvarå Kammaren förklarar sig beredd till billiga pen nviegeuppoffringar, för att bibehålla Belgiska gebiteis integritet. Man får nu se hvad vändving detta anbud kommer att gifva å under handlingarne i Lordon. Oppesiiionen i Frank rike yttrar sig så högt emot Belgiens tvinganda till eftergifter, att man kan taga för afgjordt, att Konung Ludvig Filip ej för närvarande, med en Kammar-session så nära för hamd, skall vås ga sluta sig till de östra makternas plan att återlägga Luxemburg och en del af Limburg under Hollands välde. Slutet på Belgiska frågan .torde således, efier all sannolikhet, ännu icke -j vara så nära för hand. Konungen af Holland har åter fått sin extraordinära krigsbudget beviljad för ett år, och torde således ej för sin del göra sig brådtom. . Den ifrågavarande adressen lyder sålunda: Sire! Nationen kunde icke betvifla, att Ers Mej:t skulle dela de känslor, hon hyser i afseende på vår tvist med Holland. Hon var öf. vertygad, att landets rättigheter och intressen med ståndaktighet och mod skulle af Eder, Sire, försvaras. Men detta tydliga och bestämda uttalande af nationalviljan, som utgiek från eder thron, var väl egzadt att framkalla den entbusiasm, hvarmed Eders Maj:ts ord helsades. Den ådagalade den endräögt, som råder emellan regeringen och landet, och bevisade derigenonr vår kraft; — Våra rätttigheter, Sire, äro de som hvarje nation måste skydda: sin enhet, edelbarheten af sitt gebit; dessa hvila på der urgamla nationalitet, som Belgiska folket blott kunde återeröfra år 1830. Dessa rättigheter, misskändes 1831, och om Belgien, under tvån— get af de faror, som då hotade Europa, gick in på bedröfliga uppoff.ingar, så skedde det blott emot den formliga, af de 5 meökterna sjolfva gifna borgen, att traktaten genast skulle sättas ä verkställighet, hvarigenom vi hade blifvit trygga— de emot all osäkerhet och händelsernas vexlings Men makterna hafva dragit sig tillbaka för upp fyilande af denna försäkran, och Holländska re. geringen, långt ifrån att ingå på de vilkor, till hvilka man nödget landet och E. M. att lega pa sitt samtycke, föredrog att förkasta dem, och ett spekulera på framtiden för att länka händels sernas vidare gång till sin fördel, — Att underkasta sig vilkoren i en genom omständigheterna påtvingad traktat, hvilken den makt, som ut. gjorde motparter i åratal vägrat antaga, det är ngalunda detsamma, som att åtaga sig förbin. delsen att uteslutande och för alltid, utan fastg ställande afnågon termin, underkasia sig alla dess förderfliga följder. Då traktatens verkställar de senast, hvilket var ett af dess hufvudvilkor och ww OD