den hårda nödvändigheten al en styckning 2 dess område, dels gezom Hoilands skuld, del i anseende till makternes långmodighet icke gå i fullbordan, så är sekernas ställning icke mer densamma; sedan dess har tiden kuvutit så fast band emeilan oss och våaa landsmän i Luxem lurg och Limburg, att dessa band ieke mer knnna slitas utan alt misskänna folkens heliga ste rätt. Men E. Maj:ts yttranden hafva kommi Oss alt tro, att man ännu iske öfvergifvit före hafvandet att betunga oss med bördan af ei skuld, den vi icke kontraherat, att sönderstyck våra provinser, och tillintetgöra deras sedan år hundraden bestående enhet. De misstag, son blifvit begångaa vid fördelningen af konungari ket Nederlands statsskuld, äro likväl genom be vis ådagslagda, och en åttaårig erfarenhet ha visat att de gamla, nära band, som förena Lu xemburg och Limburg med de öfriga Belgisk provinserna, utgjort allas lyeka utan att störa nå: got enda lands i Europa luga., ,Luxemburg är sedan 4 sekler förenadt msec Belgien. Belgiska revolutionen har icke skona denna förening med de öfriga provinserna, uian blott bibehållit den. Denna provins, fastän der förer titel af storhertigdöme, har aldrig vari ansedd som en Tysk stat. Nederländska regeringens organisation och statsbandlingar hafva alltid talat om de nya södra provinserna, sådana de enligt traktaterna fordom varit, utan att någonsin från dem söndra Luxemburg. Belgier har icke det ringaste utvidgat sina gränser. Det kar slitit sig löst från de norra provinseraa, har begärt ena egen konung för sig, och erkänt Tyska förbundets militära rätt, denna enda på Nederländernes grundgebit hvilande specialräst; det har erkänt denna rätt, sådar som dena ägt rum i 15 år. — Provinsen Lim: burg har genom traktater erhållit sina nu varande gränser, De förra enklaverna hafva blifvit utvexlade emot andra i Holland belägna enklaver. — Belgien har alltså icke låtit leda sig af förstoringslystnaden; äfven i denna stund begär det icke mera än att få bibehålla medborgare, hvilka genom mångårig gemenskap äro med detsamma förenade. Om billiga penningeuppoffringar skulle befinnas nödvändiga för tillvägabringande af ett definitift fördrag, förutan vår rättmätiga andel af Nederländernes skuld, så äro vi beredde att äfven ingå derpå, såsom en unrderpant för freden; men Holland miste öfvergifva all tanka på ait vilja beherska en befolkning, som af eget fritt val vill förblifva Belgisk, och hvars vedervilja skulle blifva en fortfaraude källa till svårigheter för Holland sjelf.n Sire! vi hysa det förtroerdet, att makterna skola inse rättvisan af vår sak. Frankrike skall icke undandraga Belgien sitt understöd, Belgien, hvars institutioner äro desamma som dess egna, och som genom så många band är med Frankrike förenadt; det skall icke förbise den moraliska makt, som det utöfvar, och som det för lång tid kunde förlora, om till och med de folk, som bo närmast dess gränser, blefvo nödsakade att underkasta sig ett system, hvilket icke står i någon förbindelse med de minnen och nationalkänslor, som förena menniskorna med hvarandra och utgöra folkrättens väsende. Storbrittanien, likaledes ganska nära förbundet med Belgien, skall icke förgäta, att det har vår nationalitet att tacka för mångfaldiga fördelar. De andra stora makterna, som, jerate Frankike och England, utgöra konferensen, och vnler loppet af 8 år lärt känna Belgiens fredliga fsigter och laglydiga sinne, skola deri finna en borgen för framtidens luga. Vi äro beredde, Sire, att biträda beslut, som äro förenliga med får ära och vår närvarande ställning. Men m en missbrukad makts anspråk och försök kulle gå ut på att rycka landsmän, hvilka vilja örflifva det, ifrån deras fädernesland, då skulle i änru närmare församla oss kring Ers Maj:ts bron; vi skulle ieke sky någon uppoffring för undets försvar, och ieke frukta ansvaret för: ändelser, hvilka kunde tillintetgöra statskreiten, genom hvars biträde ensamt verklighet unde gilvas åt vår upprigtiga önskan, att sluta fv varaktig fred med vår nordlige granne.n såra truppers disciplin, deras framsteg i alla log vapenöfningar och den fosterländska anda, f JE fö OM EM FÅ