Aftonbladet – 29 november 1838, sida 3

i mer än två år kring hela Peris, i anseoxde till ett rikt arfy, — Ett arf, var så gocf och sitt ner. — Er mor och jig, voro just som lif och själ, och nu har det tiillfallit o:s hvardera 145,002 Fr., och det lözsar väl mödan att man frågar efter, vill jag tron, — 445,000 Fr.! Min bösta tent, får jag inta bjuda er någonting? — För att gör: historien kort, så her den frun bestulit mig på 35 Francs, en middag och en schawl., Det andra vittnet, Marsell Laura Ereton: Min mor är portvakterska; hon är en qvinna af gsmle stemmen ech lätt att narra. Då jag sålunda den 3 sistl. Juni kom hem, fann jag den här frun sittande i vårt rum, der min mor, som usdfägnst henne, sade till mig: Du vet ingenting du, Laura! Hvilken lycka! den här frun är en af misa systrar, som jig icke mer kände igen, och som kommit bit från Moaling, och sem ir omätligt rik. Ett rt f 300,000 Fr,, ingenting mindre, har liksom fillit på henne från skysrne. Nu behöfver du inte mor göra dig besvär att dra på portsnöret, utsn hvom som helst får öppna porten, det rör ess inte mer., Jag hade i början inte stort förtroende till den der tantsn, som var klädd på det sättet, och sora talte om hundra tugentals francs, fom em det vsarit två sous. Men när hon ru börjde språks om Moulias och hola vår slägt, då blef jag ockeå öfvertygad. Jag viste inte att hon setat der alltsedan kl. å och lockat ur min mor hela historien. Jsg omfsmnade sålsdes min tant och vi satte oss till vår aftonmåltid. Jag tyckte väl att tanten drack rågot för mycket för att vara em gimmal fru, men jag förde henne seden till sängs cch lånte hirne till och med en halsduk. Följande morgon foro vi i kyrvsgn till Univeraitetsgatam till en herre, som skulie utbetala åt hennes 28000 Fr. Å urio sade hon, din mor är lite snål, och vill kachinda ge dig ingenting, så länge hon lefver, men jag vill, af de 28,000 Fr. jag nu skall lyfta, ge dig 20 0090 till hemgift; mea du her ssgt mig, att du icke har nbgon fietman — Åh, svarade jag, ge ni mig bara de 20,000: Fr., så är jag inte rädd för att bli vtan fistman, — Vi vore na framme på Universitotsgaten; hon gick upp i ett hus, hon kom ner igen, hennes bankir var på börsen och skulle inte komma tillbake förr än om en timme. Jeg är inte ledsen för det sie hon, ,ty, föreställ dig mitt ban, jig her inte med mig iavisvingen på summan. Stig opp i ragaen far hem och tag mia portfölj, som jig har gömt under hofvudkudden; utom invisningen ligga deri 20 guldstycken på 40 Er. och 4 på 20 hvardere; dem skänker jag dig. , — Stor tack, sade jsg, mycket förbunden, min tint; inom en halltimma skal: jag vara tillbsks. — Vänta lite, jag kan ej stå on hälftimre på gaten, cet skulla se illa ut; har du några penningar hes dig, så skall jag gå in på rostturotiomen oeh ta mig en soppa — Jeg hade 40 sous, och dem gaf jag henne. — Apropos, lämna mig din paraply, den är beqvämare än min käpp. — Jag lemnade konne den och sade: Korsa ni kan ju ockeå behålle mia rodikyl, ty ni bör veta att den ver tung sem knäfrelu. Först och främst lågo eeri två dukar, ech dessutom hade hen, när vi fero ölvear torget, låtit mig köpa en hänga ech flara zndraj matvaror. När jag kom hem till mamma, så fanna der ingen portfölj under hufvudgärden, ech när jig återvände till Universitetsgatan, så fanns der häller inte mer någon tant.