Aftonbladet – 27 november 1838, sida 2

nn EE S nn J. Thorsson. ÅA. EF, Kjellgren. Såsom man vet, skedde straxt efter midsommaren 1834 en ryktbar stöld hos Hce Klädeskramhandlaren P. Sprinehorn i hans bod vid Storkyrkobrinken, Något öfver 6000 rdr b:ko borisiulos ur boden och kassakistan. Iobrottet skedde vid middagstiden, under det att Hr 5. och hans betjening, för att spisa middag, bortgått ur boden, som stängdes för en timma. Falsk nyckel hade användts. Noggranna forskningar, som ansiälldes och sträckte sig äfven till Hamburg, ledde dock för tillfället till intet resultet. Förliden sommar ankom hit en afskedad soidat, Wahl, och angaf, att en bortom Enköping boende hemmansegare, Gustat Andersson, förut två gånger straffad med spö, hade på tvenne ställer ute på marken uppgräfvit penniogar, som han ger dolt. Genom Konungens Befallningsbafvande i Upsala fogades anstalter, och Kronofogden Hr Assessor Morea i Enköping har genom de ihärdigaste och klokaste åtgirder hittat härfiråden till någon större stöld, som det var anledning att förmoda stå i saromanhang med ofvannämade. Er. M. fick veta, att Gustaf Andersson och hans svärfader, Lars Larsson, sistlidae veeka ämnade sig till Stockholm, för att vexla penningar, hvilket ansågs hafva sammanhang med en afbetalning, som d. 1 Dee. skall göras för en egendom, den Lars kopt. Hr Moren påträffade dem i Enköping i Lördags och lyekades, under ett samtal med Lars, att få honom till erkännande, det han och mågen verkligen ämnade sig till Stoskholm, för att vexla. Men en ling examen med Gustaf ledde till intet resultat, och penningarne, som Larz trodde finnas i Gustafs stöflor, funnos der icke. Båda karlarne lyckades undkomrna de personers uppmärksamhet, af hvilka Hr M. låtit obemärkt bevaka dem, och afreste på Stoekholmsrägen, hvarom en äfven på den vägen posterad spiom genast underrättade. Då affärslades en rättsbetjent, som hade ordres att resa så skyndsamt, att han på vägen hunne förbi dem. Detta lyckades, och på morgonen i Söndags var den utskiekade här, hvarpå polisbetjeningen posterades både vid Norroch Kungsholms tull, med beskrifsing på åkdonet och personerna. På ef.ermiddagen grepos de resande vid Järfva. I går förevoro de i polisen, då Gustaf ingen ting bekände om stölden, men väl om en förfslskning, hvarföre det lät sig göra att fingsla konom. Mot svärfadern lärer deremot intet hafva förexommit, som föranleder hans vidare qvarhållande. — Eget är, att, då de resande tillspordes, hver de ämnade taga in här i staden, undslapp det Lars, att de bade en bekant i ett uppgitvet hus vid sluesen. Det är icke otroligt, ati tjufven haft bjelpare hör i staden. De sedlar, som omkring ett år efter tjufeaden hitkommo, voro trapsporterade af en Nordvall; och en f. d. krögare af detta namn lärer vara granne med Gustaf Andersson. Vid yiterligare förhör i dag upptäcktes inzenling nytt. Lars Larsson stilides på fri fot; mea Gustaf qvarhöils, i anseende till förfalskaingsbrottet, hvarom vidare kommer att ramsakas i orten. Ännu är oafgjordt, bhuruvida Hr Sprinehorn har något att hoppas af denna bändelse, i afseende på sina förlorade pengars återfionar de. PANPRSUSTT ETS min