skildt nämnas en baechamal afffde så kallade aDanske Romarnen. Detta ör ett sällskap, bestående af personer, som varit i Rom, och följaktligen äfven varit Thorwaldsens gäster, och hvilka hvarje år fira hans födelsedag genom en i Ieliensk stil arrangerad fest. De hade denna gången naturligtvis inbjudit honom; salen var dekorerad som en Romersk osteria, och då Thorweldsen, som, i stället för sina minga ordnar, bar en bajcceco)i knapphilet, inträdde, blef han af en skara bekanta, kransade med vinrankelöf, smyckad med en lagerkrans, och sedan dracks, spelades, sjösgs, dansades och skämtades, till hälften på Danska och till hältten på Italienska, tildess den firade gästen följdes hem med musik. En helt annan, men icke mindre intressant, karakter hada en soire, till bvilken Thorwaldsen iobjöds af ett sällskap, som utgjordes af de mest bildade bland Köpenhamns invånare. Då Thorwaldsen inträdde i den med lefvande blommor smyckade salen, åtföljd af marskalkarne, under en fanfar af pukor oeh trumpeter, reste sig den rikt prydda, högtidiiga kretsen och emottog honom med en allmän sång. Sedan professor Clausem derpå inledt festen genom ett tal, vexlade körer, romanser och andra musikstycken med reciterandet af s örre poemer, alla enkom författade för denna afton, och till större delen äfven satta i musik, Skaldestyckena voro af Oelenschläger, Andersen, Holsi och Grundtvig, bland hvilka I Holsts serskildt förtjenar nämnas, emedan det hade afreende på en verklig, ganska intressant händelse i Thorwaldsens lefnad. Det ville icke lyckas Thorwaldsen ait utföra en grupp, Amor; och Psyche, så att han blef nöjd dermed, hvarföre han, sedan flera modeller blifvit af honom kasserade, nedstämd och missnöjd flydde från Rom till slottet Montenero, der det slutligen lyckades honcm att utföra den bekanta sköna gruppen. Natten efter sedan han lagt sista handen vid arbetet, och gått till sings, fu!l af salig tillfredsställelse, uppkom ett förfärligt åskväder, blixten slog ned i slottet och! krossade alla statyerna, med hvilka salen, hvari Thorwaldsen arbetat, var smyckad; men Amor och Psyche stodo oskadda midt bland ruinerna. Den mystiska framställningen af detta faktum innefattade den finaste hyilning åt den store konstnären, och på lika sätt hade alla poemer och singer afseende på hans lefoad och verk samhet. Efter den milid, hvarmed festen slöts, blef Thorwaldsen, såsom vanligt ledsagad hem med musik. Band annat har han äfven varit i Roeskilde, der ledamöterne af de nu församlade ständerne gåfvo honom en improviserad festlig måltid. Derefter fördes han till den gamla, berömda domkyrkan, som var illuminerad, och der orgelmusik uppfördes för honom, Om aftonen, då den kunglige kommissarien gaf honom en soirge, var staden illuminerad. Till slut ännu blott en liten seen ur en fesf, som tillställdes i härvaraude studentförening, hvars enda hedersledamot Thorwaldsen är. Sedan han blifvit mottagen i trädgården med sång vid fcckelsken, och en derefter uppförd konsert var slut, fördes han in i matsalen, hvilken var smyckad med afbildningar af hans mest berömda arbeten och blomsterguirlander, och der nu allehanda skämt bedrefs, t. ex. efter en högst humoristisk sång till bans ära, dracks hans skål, hvarvid saluterades från Eogelsburg och batteriet Tre kronor. Men då i en annan sång några tvifvelsmål uppkartades, huruvida det projekterade mu seum iill förvarande af Tho:waldsens arbeten skulle komma till stånd, försvann den ena väggen i salen, och i en kolossal målning sågs Köpenhamn, samt i förgrunden Thorwildsens museum efter Professor Hetsels storartade utkast. Ackompognerad af harptoner hördes från byggzaden en esynlig chör, som lofvade att den skulle blifva uppförd, hvarpå hela sällskapet jublande stöxde in i singen. j 4) Ett Romerskt småmynt.