Aftonbladet – 23 november 1838, sida 2

ir (Carlsbimns Tidn.) : H a Utdrog af ett bref från Gottiand. — — — — — Ålankan på förlid vinter, då vi voro.uteslutne från all kommun katioa med veriden under 5 långa månade oj nedstämmer våra sionen vid en py vinters ar 2inalkande. — Foiket här, likasom annorstäde har börjat tänka och resultatet af våra fors -jningar uti Genoa ös ställningar och förhå landen är långt ifrån ulifredsställande. — Hi rudan är ställningen på Gottland? Hurudan borc och kunde den vara? Hvilka äro landets ni turliga resurser och huru begagnas de? Hi moderlandet beskärt oss en billig andel i c välgerningar, som en långvarig fred lemnat til fälle att sprida öfver Sveriges öfriga provinser Känner väl styrelsen detta Gottiand vidare ä för sina rofvor, sitt fårkött, sina strandning och sin kalk? — Vi äro i allmänket ytter lojala och skulle derföre visst önska kunna be jsvara dessa frågor sålunda, att allt går för lträfligt till på Gottland, att den allmänn välmäågan täflar med den lika allmänna belåten heten öfver vederbörandes oafbrutna bemödan de för Gottlands framgående; mena detta bli omöjligt utan att först tysta förnuftets stämm och bluada för hvarje dags tilldragelse. Äfven de största optimister måste medgifva Jatt Gottland har blifvit bortglömdt och i hög sta grad försummadt. I mannaminne har högst sällan någon af sta tens dignitärer besökt detta land för att inhemt riktig kännedom af dess ställning. Af Statssekreteraren v. Hartmansdorffs åe kanta kurir-resa för ett par år sedan har in gen väntat nigra följder, ty Hr Statssekreteraren hann troligen blott öfvertyga sig om de redan kända faktum, att vägarge på Gottlanc äro goda och jemna, men nigot dammiga on sommaren, isynnerhet då man vill på en end: dag inspektera ett par dussin pastorater. — Hr Statssekreteraren måtte väl ej bedöma Gotti lands välmåga efter de uppdukade prost-tafflarne, der han, som kyrkans högste ombudsman, beledsagad af Länets Höfding, undfägnades. En annaa notabilitet, Hr Statsrådet Poppius, besökte oss förliden sommar. Denne man gaf sig ud att se, höra och begruada förhållanderne. Han förmår fatta hvad en ort egentligen behöfver, och vi hoppas, att han redan för styrelsen framlagt er tafla öfver öns ställning och behofver, ehuru vi ännu ej förmärkt rågot resultat deraf. Ty värr hindrades jag af trögna göromål för tillfället att närma mig Hr Statsrådet, som utomdess var temligen jemnt upptagen af vår Landshöfding. Jag skulle eljest hafva för honom framställt mina tankar ungefärligen så här: Gotiland äger den bördigaste jordmån inom Sveriges rike, men illa skött. Vi siå minst 50 år efter Svealand i konsten att häfda jord. Invånarnes antal är blott några och fyratiotusende, ehuru ön med ett väl ordnadt äkerbruk säkert kunde föda nära lika stor befolkning som Skåne. — Ofantliga sträckor ligga öde och tidtals under vatten. Agrozcomen Stephens har redan för 19 år sedan i en till Regeringen ingifven berättelse yttrat: att denna ö är så beskaffad, att ingen del af Hans Maj:ts länder kan framvisa så mycken förträfflig jord, men som tillika är så wårdsiösad; samt att denna (man kan ej nog upprepa det) högst förräfliga ö e kan bringas ur sist närvarande tillstånd af vanhäfd utan kraftig nellankormst från lagstiftarens sida. Har man väl vidtagit någoa åtgärd i anled-i ing af denna redan 19 år gamla vigtiga uppysning af en man, hvars insigter.äro allmänt !! rkände? För att väl sköta ett land erfordras! tt först och främst göra sig ett klart begrepp: m dess olikartade inre kapaciteter, så väl om om dess lokala fördelar, Ekonomien för! n Öö, isynnerhet med Gottlands läge, måste ! rdnas på annat sätt än den för en icstängd!, rovin3 med tröga kommunikationsmedel. On Gottland skulle säkert i nödfall kunna !t ida sina 40,000 menniskor, äfven utan att inm sig produeera en tucna säd. — Sjön är en , uttömlig inkomstkälla för ett så beläget land-v kap, derom vittnar välmågan på öar, som ej sa åkerbruk. — Sjöfart, handel, fiske ärol? — ann 1 se a