ja dem allesammans och derjemte upprepat sin orygglige föresats att undanrödja Gans, utan att likväl närmare utlåta sig om tiden eller sättet för gerningen. Margaretba hade då hvarken afrådt eller styrkt till utförande af brottet, annorlunda, än att hon sagt sig vira möjd dermed, och yttrat, natt om det ginge lyckligt för Matts, så blefve det nog bättre för de andra.n Straxt efter berättelsen om berörde uppdrag, gaf Matts äfven Kjerstia tillkänna, att han, i anseende till Hangs oförändrade uppförande, ämnade rödja bonom ur vägen, eller, att han snart tänkte göra begrofning åt far, som hen ämnade skjuta, under pågående kolning, hvarill han lånat bössa af Lars Larsson, Nigot annat samtal med hustrun härom föreföll icke vidare, än att hon hade sökt afstyra miesgerningen, ieke af afsky derför, ty — såsom bon uttryekte sig — ,det gjorde henne detsamma, om Hans skaffades undan, emeden han var så svår, att ingen kvude lefva med honomn, utan af farhåga, att Matts skulle upptäckas. Följande dagen, eller den 6 December, var Matts sysselsatt med åtskilligt arbete herma vid gården, derunder han vid passande tillfälle i hemlighet laddade bössen. Han fortsatte föröfrigt sina sysslor tills det blef mörkt, vid pass kloekan 5 på eftermiddagen, då han,i förebärande det löfte ban gifvit brodern att komma till honom på qvällen , samt sedan han orabytt skor oeh påtagit ett par andra af lampor — en fotbeklädnad, som nyttjas vid kolning, emedan den bättre än läd:et emotstår den starka hettan från milan, men hvilka ben denna gåvgen påtog, för alt kunna tystare mnalkes sitt offer — ensam begaf sig till milan, medförande mordvapnet. Ingen enda menniska mötte honom under depna ensliga vandring, och inom sig sjelf kände han ieke heller, enligt vppgift, något o gillande af sin handling, förr än ban fick röken från milan i sigte, då en häftig oro öfverföll honom. På det han ej häraf skulle förraås att ändra sin föresats, skyadade han fram ti!l kolkojan, uti hvilken han, genom en å dörren till kojan anbragt öppning, såg brodren sitta vänd mot elden, tankiöst tåljande på en sticka. (Denna koja var på vanligt sätt uppförd, endast 4 alnar ling, 3 1-4 sloar bred orh 3 1-2 alnar hög; marken uppskottad mot sidorma till lafven af 3-4 alns höjd och 1 slas bredd; på ena gafveln spiseln, och på den sandra dörren med en glugg i stället för fönster; marken utanför kojdörren högre än lafvarne.) Hans, som var lomhörd, märkte ej Matts, gom derefter lade bösspipan uti öppnringer, sigtade åt brodren och aftryekie skottet. Brodren föll, uten att gifva ett enda ljud ifrån sig. Dercefter ilade Matts hem till byn, gömde bössan 1 gethuset och gick in till svärmodren och hustrun, hrilka, mad förvåning, tillsporde honom, hvad som fattades, efter han så snart kom tillbaka. Matts underrättade dem då, att, när han anlände till milan, hade brodren, nsom mörmodligen under bvågot förnyadt anfill afsin ,svindel fallit af milan och stött sig ihjäln, der nedanföre legat död och redan varit kall, hvarföre Matts dragit in honom i koj.n. Hustrun och svärmodren blefvo båda besvörte och den förra anade rätta sammanbanget med stjuffadrens död, men ingevdera frågade honom ridare oeh han sade ej något till dem, Matts stadnade ieke hemma utan begaf sig genast till Lars Larsson för att återlempa bössan. Sedan han underrättat Lars om hrodrens död, under uppgifvande af samma dödsorssk som förut, bad han Lars vara sig bebjelpbg att vakta mi Jan öfver vatten, hvilket L:rs lofvede. Debegifvo sig åerefter till milan, deruader Lars irågade: när det gjord: nun? — hvarmed Lars afsåg mordet å Hans. Dertil Matts svarade: mit det vore firdiets. Har: frågade då Matts, huru han vore till mods, och yttrade farhåga, sägande: ,bara det går bra för sig!, men denpna fruktan delade icke Mats bara Lars tegen. Framkomne till koilkojain, hvars dörr de öppnade, sågo de, vid månrus sken, Hens kggande död framstupa med en sicka i banden. Delede iiket derefter på vensira lafven och hvilade sjelfva på dem hogra öfver natten i kolkojan, sedsn de töndt den utslockoasde elden, sartaJade tills de sommsde om den aflidaes lefned, samt om förloppet af mordet. Påfoljande morson hemfördes liket af torparen Jon Enksson, hvarefter liket i alls deras semensamma mirva-!